Det gläder mig att Anna Ternheim turnerar i Sverige igen, då hon knappt har synts till sedan 2009 (bortsett från en fantastisk spelning på Way Out West året därpå). Den här gången väljer hon att avsluta sin 44 spelningar långa turnésväng i Kulturens hus i Luleå, där hon ju spelade även för tre år sedan. Showen som hon och hennes fullstora band stod för den gången var färgglad och dynamisk, och gick såklart i skivan Leaving on a Mayday’s tema.
När Anna Ternheim återvänder år 2012, med nyaThe Night Visitor i bagaget, väljer hon dock en helt annan framtoning. Scenen har inretts med fåtöljer, små bord, mattor, en belyst tavla och en uppstoppad schäfer. Belysningen är naken och dämpad, och i stället för att ta med sig ett helt band har hon valt att endast ha en medmusiker som sällskap. Denna medmusiker, Dave Ferguson, är en gammal countryproducent från Nashville som Anna Ternheim har haft ett väldigt tight samarbete med under det senaste året.
I vissa lägen blir Fergusons skrapiga röst tyvärr till en förorening av Anna Ternheims helt sagolika stämma, men för det mesta så känns samspelet mellan dem mycket vackert. I låtar från The Night Visitor hörs tydliga influenser av country och americana, stilar hon inte har vågat sig på tidigare. Inledande Solitary Move står ut som en av kvällens bästa, tillsammans med svängiga Come to Bed. Hon berättar mycket om sin tid i Nashville, och eftersom Ferguson står bredvid henne så övergår språket i mellansnacket ofta över till engelska.
Hennes senaste skiva bör dock ej ses som hennes bästa, och konsertens allra finaste stunder blir till när hon spelar några av sina äldre alster.
Exempelvis Let it Rain, som sjungs till det höga tickandet av en metronom, och My Secret som följs av alldeles ljuvliga Better Be i extranumren. Det är en något rörd Anna Ternheim som sedan tackar för sig och därmed knyter ihop den här turnén på ett oerhört fint sätt. Hon är och förblir en av mina absoluta favoriter bland svenska soloartister. Nästa gång önskar jag dock att hon tar bandet med sig.