Gällivare behöver ingen ny paroll
Fler än jag får säkert en déjà vu från Stenbron.
Jag hoppas att vi får ett snabbt klarläggande. Ett förklarat dödsfall hur tragisk bakgrunden än må vara är alltid bättre än en gåta. Därför är det bra om svaren bara är en vecka bort.
I det här läget är det mer relevant är att fråga sig, vad kommer månader av negativ rapportering från Gällivare att få för konsekvenser?
Kommer vi att se en ökad oro i samhället?
Ja, möjligen en kort tid innan frågetecknen är uträtade, men det blir knappast någon bestående effekt. Med risk att hänfalla åt spekulationer och gå händelserna i förväg förefaller det osannolikt att det skulle vara en styckmördare som springer lös i markerna kring Granbacka.
Samtidigt är Carolinfallet uppklarat och har åtminstone delvis, det ofattbara till trots, fått sin förklaring.
Det är på sin plats att slå fast att Gällivare inte har blivit en farligare stad att leva i. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet om anmälda våldsbrott har det visserligen skett ökning 2008 jämfört med tidigare år, men den är marginell och siffrorna är inte större än i andra jämförbara kommuner.
Hur kommer händelserna att påverka bilden av Gällivare?
I det långa loppet inte särskilt mycket. I dagens mediebrus blir minnet allt kortare. Det är vi som bor i närområdet som kommer att minnas polispådraget i Mäntyvaara och 56:an, och ha koll på att det var en till synes helt vanligt Gällivarebo som dömdes för Carolinmordet i tingsrätten.
I resten av Sverige kommer det att vara mer diffust. Ingen kommer heller att koppla ihop Carolinmordet med de tragiska narkotikadödsfallen och helgens makabra fynd. Och det finns det ju ingen som helst anledning att göra heller.
Min gissning är däremot att självbilden riskerar att få sig en knäck. Vad ska andra tycka om oss, frågar man sig oroligt i Gällivare. Och vad ska kommunen göra för att bättra på sin image?
Absolut ingenting, säger i varje fall jag. Det finns uppenbara risker med att försöka bättra på kommunala varumärken med markndsföringsinsatser.
Jag noterar till exempel att det är många som raljerar över kommunens slogan "Friska Gällivare" i kommentarerna till nyhetsartiklarna på vår nätupplaga. Många av dem är säkert skrivna i den bitska syskonkommunen i norr, som också råkar vara min hemkommun.
Jag ska inte stämma in i kören med mer än att jag aldrig har gillat den typen av slogans. Det signalerar inte precis självförtroende och det är knappast någon tillfällighet att det är mest avfolkningskommuner som håller sig med dem.
Under den värsta gruvkrisen på 1980-talet lanserades "Framtidsstad Kiruna" och det var som att säga att utsikterna till en blomstrande framtid är minst sagt begränsade.
Det ordnade upp sig med gruvkrisen i Kiruna den gången, men det var nog mer trots parollen än tack vare den.
Gällivare behöver ingen ny devis i stil med "Trygga Gällivare". Låt bara fakta tala för sig självt.
Så jobbar vi med nyheter