I går besökte Jimmie Åkesson Norrbotten igen. I pressmeddelandet från Sverigedemokraterna beskriver de hur “Sverigevänliga vindar” blåser I Norrbotten och i partiet internt finns förhoppningar om ännu ett rekordval. Ett val som ska konsolidera partiets plats i riksdagen, landstingen och kommunerna. Det har snart gått fyra år sedan partiet tog plats i riksdagen. 5,7 procent av rösterna gav 20 riksdagsmandat och på TV syntes glada sverigedemokrater hoppdansa och med känd melodi mässa ”Jimmie Åkesson, sha-la-la-la-la”. Uppmärksamma journalister skulle dagen därpå påpeka att sången i original heter "Brown girl in the ring".
Men vad är det man egentligen får för sin röst? Vad har Sverigedemokraterna åstadkommit mer än att göra snart sagt varje politisk fråga till en fråga om invandringens vara eller inte vara? En sak är säker, de har inte agerat som det mittenparti de sagt sig vara. Vare sig Alliansen velat eller inte, har de haft troget stöd från Sverigedemokraterna. Riksdagens utredningstjänst gjorde 2013 på uppdrag av Socialdemokraterna en analys av hur SD röstat i de frågor där de haft en vågmästarroll. Det visade sig då att de under 2011 och 2012 röstat med regeringen i 88 procent av omröstningarna. Hösten 2013 steg den siffran till 90 procent.
Första mätningen av Sverigedemokraternas effektivitet i riksdagen gjordes i juni 2011. När tidningen Riksdag & Departement gjorde sin årliga kontroll av partiernas arbetsinsatser visade det sig att SD var partiet som mest sällan deltog i debatter och skrev minst enskilda motioner, interpellationer och skriftliga frågor till ministrarna. Motionerna, alltså riksdagsledamöternas förslag till riksdagen, har med tiden ökat i antal. Trots mångfalden frågor riksdagen har att avhandla har Sverigedemokraternas förslag en tendens att dra åt ett och samma håll.
Ett urval från 2011
* Minskning av utgiftsområdet migration med 3 651 608 000 kr
* Biometriska kännetecken i uppehållstillståndskort
* Återupprätta svensk välfärd och samtidigt sänka skatten
2012
* Bevara de svenska ortsnamnen i fjällvärlden
* En minskning av asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent
* Avveckling av den mångkulturalistiska kulturpolitiken (Världskulturmuseet, litteraturstöd till böcker på invandrarspråk, bidrag till etniska organisationer)
2013
* Krav för svenskt medborgarskap – att svära trohet åt kungen
* Avskaffa 1 maj som helgdag
* Stoppa den etniska diskrimineringen av svenskar på arbetsmarknaden
Det kan vara på sin plats att påpeka att ingen av ovanstående motioner röstades igenom. Men de ger ändå en ganska bra inblick i den Sverigedemokratiska tankesfären. Det finns alltid en invandringskritisk aspekt att lyfta. I flertalet kommuner där partiet har mandat har de lagt förslag om ett ”mångkulturellt bokslut” som skall mäta invandrings- och integrationspolitiken konsekvenser för kommunens ekonomi. Förslaget har häcklats och åtskilliga sarkasmer har yttrats från de övriga partiernas representanter. Men kanske gör det inget. Hur man än vrider och vänder på det blir konsekvensen att ännu ett fullmäktige ägnar några minuter åt att nämna de där orden. Invandrare. Mångkultur. Integration.
Sverigedemokraterna verkar i en tid då många upplever förändring, försämring och otrygghet. En tid då många människor verkar ha förlorat tron på välfärdssamhället, på skolan, på rätten till arbete, rätten till god sjukvård och att allting ordnar sig till slut. Kanske är det anledningen till att partiet vinner mark. Att de kommer med ett väldigt enkelt svar på alla de problem människor upplever i sin vardag.