Här kan vi snacka om huvudvärk...
Ett trasigt, sjukt och nedtränat Luleå kom till Boden för att åtminstone visa lite ryggrad.Men den hade man glömt i Leksand.Istället hittade laget ett helt koppel nya smärtor som måste diagnosticeras.
Foto: Martin Thelénius
Welcome to the house of pain.
På den tiden handlade det naturligtvis om Peters inte-så-smickrande förmåga att rada upp utvisningsminuter. Men den banderollen kunde ha, borde ha, hängts upp igen under gårdagens match.
7-0. Sjua nolla. Snacka om huvudvärk.
Luleås förmåga att göra mål var blek som av tyfus. Defensivspelet som av malaria grått.
Målvakten Mattias Modig såg mest ut som att han drabbats av sömnsjukan, men det har han gjort förr och ändå räddat puckarna.
Det enda jag egentligen gillade fullt ut var Kristofer Berglund. Han får - och vill - ta betydligt mer plats nu när Jaroslav Obsut är borta.
Inte ens sekretariatet I Björknäshallen verkade vilja se sista perioden. Det tog ett par minuter innan man fick “Hesa Fredrik" att bete sig.
Angående Kristofer Berglunds hockeyfrilla: Kan den åka offside liksom för sig själv?
Jag tänkte skriva något om Luleås försök att sprida sitt hockeyevangelium till en bredare publik genom att lägga träningsmatcher ute i länet. I grunden är det fortfarande en bra idé, men då blir det till att göra ett bättre intryck. I går var det snarare Modo som skapade nya fans.
Till sist. Ja, jag vet att det är försäsong, att man inte ska döma något lag efter en match, särskilt inte en med de här förutsättningarna. Så jag ber att få återkomma i ämnet Luleå Hockey.
Helst efter en match där jag fått se det riktiga laget spela.
Så jobbar vi med nyheter