I veckan var Stefan Löfven på besök i Luleå, för första gången sedan valet. Han besökte skolor, fikade på ett konditori i centrum och gjorde en exklusiv intervju med Norrbottens Media. I den pratade statsministern om ett av sina favoritämnen: Att hela landet ska leva.
Förra året minskade befolkningen i 13 av Norrbottens kommuner. Bara Luleå växte, men inte i samma takt som de senaste åren. Totalt krympte länet med 798 personer.
Trenden är inte ny. Medan Sverige vuxit med 2,8 miljoner invånare sedan 1950-talet har Norrbotten ökat med drygt 250. Alltså tvåhundrafemtio.
Nu är länet först i landet att tackla den demografiska krisen, där färre i arbetsför ålder ska försörja allt fler sjuka och äldre. Dessutom lever vi längre och längre, vilket ytterligare ökar trycket på omsorgen och sjukvården.
Det där har börjat märkas på allvar. Dels i form av försämrad tillgänglighet, men också i boksluten.
Region Norrbotten tog för några år sedan till en skattehöjning för att få grepp om ekonomin, men fortfarande krävs besparingar på mellan 200 och 300 miljoner. Läget är inte mer upplyftande i kommunerna. Överkalix ska sänka kostnaderna med tio procent och i Luleå pågår just nu en het debatt om den reviderade budgeten som ska tas upp i fullmäktige om några veckor. Den kommer att innehålla betydande effektiviseringskrav i alla förvaltningar.
Planerna oroar många Luleåbor, som är rädda om barnens skola och farmoderns äldreboende. Kommunledningen med Niklas Nordström i spetsen svarar att läget är tufft för alla kommuner och att det gäller att ta ansvar. Annars blir det en skattehöjning och det vill ingen ha.
Kritikerna undrar om det varit rätt att hålla den höga investeringstakt som både Nordström och hans företrädare stått för. Andra tycker att det är fel att kommunala kärnuppgifter som utbildning och omsorg ska vara föremål för samma sparkrav som andra områden. Men hittills har ledningen stått fast vid att åtstramningarna är nödvändiga för att säkra framtidens välfärd.
Frågorna måste också riktas till högsta ort. Sedan maktskiftet 2014 har statsbidragen till kommunerna och regionerna visserligen höjts vid flera tillfällen, men uppenbarligen behövs mer för att det ska vara möjligt att bedriva en välfärd med hög kvalitet och god tillgänglighet.
Hade kommunerna kunnat få mer pengar om Löfvens regeringar inte valt att behålla stora delar av Fredrik Reinfeldts skattepolitik? Inte ett enda av de jobbskatteavdrag som infördes av Alliansen har tagits bort och varken fastighets- eller förmögenhetsskatten har återinförts.
Efter uppgörelsen med C, L och MP kommer S inte att höja några inkomstskatter. Det är redan klart att värnskatten ska tas bort och nu börjar debatten om den aviserade gröna skatteväxlingen komma i gång på allvar. Skatter på arbete och företagande ska sänkas, samtidigt som det blir dyrare att förstöra miljön och släppa ut koldioxid.
Niklas Nordström, som inte är rädd för att gå emot sitt eget parti, tycker inte att det är en bra idé. I en artikel i Dagens industri varnar han och kommunalrådskollegorna Ulrica Hammarström i Pajala och Claes Nordmark i Boden för folklig revolt i norra Sverige om skatteväxlingen genomförs som planerat. Höjda bränsleskatter är den stora stötestenen.
Stefan Löfvens medicin för att få liv i Norrbotten är infrastruktursatsningar. Under besöket i länet var han tydligare än någonsin med att hela Norrbotniabanan ska byggas, ända till Luleå.
Det vore garanterat positivt för både näringslivet och klimatomställningen. Men räcker det för att göra norrbottningarna nöjda?