Eldkvarn är ett band som har setts, hörts och recenserats tusen gånger om. Bandet har spelat ihop i över 40 år, och på Kirunafestivalen hör de givetvis till huvudbokningarna. Tyvärr anländer Plura & Co till spelningen närmare en halvtimme efter utsatt tid, och på grund av deadline för pressläggning hinner jag inte lyssna på hela bandets spelning. Som tur är så hinner jag dock njuta av tillräckligt många förträffligt fint framförda klassiker för att kunna konstatera att Eldkvarn faktiskt bibehåller sin kvalitet hur jävla länge som helst. Antalet turnésvängar som detta band har avverkat är alldeles enormt, och antalet inspelade låtar är nästintill absurt.
Men vem blir egentligen less på Pluras väderbitna image och råa röst, och vem glömmer någonsin bort lyrik som den i Kärlekens Tunga eller Fulla För Kärlekens SkulI? Det gör inte jag, och det verkar inte Kirunafestivalens nöjt gungande publikhav heller göra. Trots att scenpersonligheten Plura verkar ha mattats av gradvis under årens lopp, så är Eldkvarn ett bra band än idag.