Gäller tingsrättens dom redan nu?
– Nej. Staten kan överklaga fram till 27 februari.
Vad är sannolikheten för att fallet kommer att drivas ända till Högsta domstolen – och hur lång tid kan en sådan process ta?
– Sannolikheten är mycket hög eftersom båda parter troligen välkomnar ett prejudikat. Alternativet är en mycket rörig situation med nya processer från fall till fall. 5-6 år lär en rättsprocess ta, minst.
Blir en dom i Högsta domstolen prejudicerande?
– Ja. Sedan är frågan vilken rättskraft den får beroende på hur skrivningarna ser ut och vilka speciella omständigheter som gäller i vissa samebyar.
Kan det komma skadeståndsanspråk om domen vinner laga kraft?
– Ja, men det är inte sannolikt. Målet är drivet som en fastställelsetalan och inte en skadeståndstalan. Svenska samernas riksförbund (SSR) som driver frågan med Girjas har inte diskuterat något skadestånd ännu i alla fall.
Riskerar samer som står utanför samebyarna, och därigenom har sämre rättigheter än de andra, att stängas ute i ännu högre grad nu?
– Det är möjligt om det finns stora motsättningar i vissa områden. Men generellt stärker domen de samiska rättigheterna vilket borde gynna även de samer som står utanför byarna. Och egentligen är det en helt annan fråga, lite som att jämföra äpplen och päron.
Hur många jägare och fiskare är det egentligen som berörs?
– Mycket svårt att säga exakt. Länsstyrelsens statistisk är att nästan 24 400 jaktdygn och 100 000 fiskedygn sålts. En trolig bedömning är att det handlar om 30 000-40 000 personer.
Samebyarnas huvudsakliga skäl för att ta makten över marken är att de utsätts för störningar i rennäringen. Kan det även finnas ekonomiska skäl?
– Ja. Samebyarna vill helt enkelt disponera över resurserna. Som det är nu går en tredjedel av intäkterna från småviltjakten och fisket till berörd sameby, en tredjedel till samefonden och en tredjedel till administration för tillsyn och vård av markerna. I framtiden kan byarna få hela summan att använda som man vill.
Kan det bli dyrare att jaga och fiska?
– Inte omöjligt. Fiskekorten anses vara mycket billiga i dag. Jaktkorten kostar 250 kronor per dygn. Den nuvarande prissättningen bygger på att få ut optimalt av resurserna. Höjer man priserna så blir det färre jägare och fiskare som löser kort. Det beror på vilken filosofi man har.
Är Girjas skyldiga att erbjuda jakt- och fiske till utomstående?
– Nej, det bestämmer de helt och hållet själva. Men de har inget intresse av att stänga av sin mark. Det vi kan vänta oss är en större variation av produkter. Exempelvis guidning och stuguthyrning.
I dagsläget är det staten via länsstyrelsen som förvaltar marken. Har samebyarna kunskap och kapacitet att sköta förvaltningen på liknande sätt om det blir aktuellt?
– De kommer utan tvekan att kunna skaffa sig kunskapen eller rent av leja in den. Det lär knappast se ut på samma sätt som nu där länsstyrelsens regler är gemensamma för alla län. Det blir troligen fler lokala lösningar. Administrationskostnaden sjunker om enheterna blir större så sannolikt kommer samebyarna försöka sig på någon slags intern samordning. Kanske med hjälp av Laponiatjuottjudus (Laponiaförvaltningen).
Finns det risk att samebyarna missbrukar sin makt genom att stänga av särskilt attraktiva områden?
– De säger inte själva att det kommer att bli så. Möjligen kan upplåtandet bli varierat med differentierad prissättning. Alltså högre pris på exklusiva marker eller vatten.
Om jakten ska vara fri på statens mark i fjällen, som även tillhör samebyarna, är det inte då rimligt att jakten även bör släppas fri på mark som tillhör sockenallmänningar och byallmänningar?
– Nja, det finns ju redan möjlighet att lösa jaktkort på Sveaskogs och SCA:s marker. Men en möjlig parallell är om skogssamebyarna anser att de kan styrka urminnes hävd till markerna. Då kan de stämma staten, allmänningar och privata fastighetsägare. Det är dock långt dit och knappast en trolig utveckling.
Fotnot: Svaren bygger på intervjuer med ett flertal representanter för länsstyrelsen, samebyarna och rättsvetenskap/juridik.