Som NSD rapporterat undsattes en person med skallskador i fjällterräng i Arvidsjaur på torsdagen. Skadeläget var oklart, men utifrån information från SOS Alarm befarades skadorna vara allvarliga. Om ambulanshelikoptern skulle kunna landa i terrängen var oklart, ändå väntade polisen med att skicka fjällräddare till platsen för att assistera.
Läs mer: "Föll från klippa – förd till sjukhus"
Kirunas räddningschef Thomas Winnberg är kritisk till polisens agerande.
– När vi på räddningstjänsten får ett larm åker vi direkt – ingen diskussion om saken. Många gånger vänder vi i Nikkaluoktarondellen här intill stationen när vi får veta att vi inte behövs, men då har vi i alla fall inte spillt någon tid i ett skarpt läge, säger han.
Långt till undsättning
I haverikommissionens slutrapport efter Herculesolycka då ett norskt militärflyg kraschade in i Kebnekaisemassivet riktades skarp kritik mot polisens agerande. Utredarna menade att det fanns en kultur av att ”äga ärendet” och att polisen, som styr över fjällräddningen, därför avvaktade sin tur alltför länge när de borde ha agerat.
– Det är som en stafettpinne som skickas vidare från en myndighet till nästa, när vi borde agera samtidigt. Jag tror att det kan bero på en stark hierarkisk kultur inom polisen som hänger kvar, även efter nya direktiv, säger Jon Moln-Teike, brandtekniker vid räddningstjänsten i Kiruna.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, fick efter Herculesolyckan i uppgift att se över problematiken och kom fram till två huvudsakliga svagheter. Dels måste olika räddningsresurser bli bättre på att verka samtidigt, dels måste man bli bättre på att dela information så att alla berörda parter kan sättas i beredskap och agera snabbare. Även polisen svarade på kritiken och lovade bättring. Men tre år senare, på våren 2015 kraschade ett segelflygplan i Pirttivuopio och Haverikommissionen fick upprepa sin kritik. Kommissionen såg inte att någon förbättring hade gjorts, och poängterade det som anmärkningsvärt att polisen inte kunde samarbeta bättre med andra räddningsresurser.
Allt fler tillbud i fjällen
Herculesolyckan och segelflygplanet som kraschade var båda ovanliga händelser, men Kirunas räddningschef oroas över samma mönster även i mer ”vardagliga” situationer. Allt fler turister vistas i fjällmiljö och tillbuden är många.
– Polisen får veta att någon är i nöd i fjällterräng, men de väntar på besked om ambulanshelikoptern kan landa innan de agerar. Om fjällräddare då behövs kan det ju ta timmar innan de når fram till platsen. Jag förstår inte resonemanget, säger han.
Henrik Hansson är RLC-befäl inom region Nord och fattade beslutet att inte skicka fjällräddare till olyckan i Arvidsjaur.
– Utifrån den information jag hade fått så beslutade jag att fjällräddarna inte behövdes i det läget, men skulle ambulanshelikoptern inte ha kunnat landa hade vi självklart skickat dem. Det är en bedömning som man gör från fall till fall, säger han och fortsätter:
– Jag hoppas att polisens nya organisation ska ge möjlighet till diskussioner och en gemensam syn på när fjällräddarna ska dras. Det viktigaste är ju att vi kommer fram så snart som möjligt. Den skadade bryr sig inte vilket märke räddningen har på jackan, den vill ju bara ha hjälp.