Anton Olason är ursprungligen från Kiruna, men flyttade 2005 till Göteborg för att plugga till civilingenjör inom maskin och teknik. Nu bor han med sin familj sedan något år tillbaka i Luleå. Han har länge programmerat, men det är först nu som han gör det allt mer.
Nu har han alltså programmerat ett spel där det gäller att försöka ta sig från Luleå till Kiruna. Fordon i båda körriktningarna utgör hinder, liksom en bomb i baksätet som gör det omöjligt att köra för långsamt.
– Först tänkte jag göra ett spel där man skulle åka från Kiruna till BB i Gällivare, men det kändes alldeles för magstarkt att ha med ett spädbarn. Det blev vägen mellan Luleå och Kiruna, och en bomb i bagaget i stället för en bebis, säger han.
– Vi har själv två barn och det är tillräckligt att ta sig till Sunderbyn. Tänk de som måste åka efter E10:an från Kiruna till Gällivare mitt i vintern. En släkting till mig körde på en ren på vägen till BB. Det gick bra och de tog sig ända fram, men när de skulle därifrån var de tvungen att bärga bilen. Sen finns de många som har fått föda efter vägen också.
Brukar du själv färdas efter ”Dödens väg”?
– Nja, inte så jätteofta, men eftersom jag har föräldrarna kvar i Kiruna så blir det att man åker upp några gånger per år.
Spelet är uppbyggt med en Pico-8-konsol och med ett ganska enkelt programmeringsspråk just för att de ska se gammalt ut.
– Det var meningen att det skulle se ut som ett av de äldsta Nintendospelen. Vi hade ett "game jam" när detta skapades och temat var att man skulle använda Pico-8, säger han.
Ett "game jam" är när ett kort spel sätts ihop under en begränsad tid, och Pico-8 är ett modernt och retro konsolsformat där kod, grafik och musik görs på samma plattform.
Anton Olason berättar att det är svårt att hitta tiden att sitta hemma och programmera spel, då han ska hinna med familjelivet, jobb och studier. Därför brukar han vara på Luleå makerspace som är en ideell förening som stödjer kreativt arbete för att skapa tillsammans med andra.
Har du klarat dig hela vägen i spelet?
– Ja, det har jag, så det går att klara, säger han och skrattar.
– Jag har fått ändra lite i spelet under tidens gång för att göra det lite lättare. När man sitter och gör ett spel så testar man spelet hela tiden för att se att det håller, då blir man ganska bra på sitt eget spel.