För tre år sedan besökte Mats Berg, Girjas samebys ordförande, en mineralmässa i London. Projektet var sponsrat av Sametinget och ingick i en process att lobba mot expandering av gruvor i rensköteselområden. Han gick runt i lokalen och såg gruvplaner som presenterades från olika företag i allt från Ryssland till Tasmaninen.
I en mässmonter såg han en kartbild över Harijaure – ett område cirka två mil söder om Kiruna. Det är Mats Bergs barndomsmarker och ett renskötselområde. Han upplevde det som en karamell på ett godisbord för lyckosökare.
– Det kändes så illa. En del av mig såldes ut och jag var inte ens tillfrågad.
Samebyn motsätter sig all prospektering
Mats Berg visar en kartbild över Girjas samebys renskötselmarker. Uppskattningsvis är cirka 60 procent av samebyns åretruntland inmutat av bolag som fått Bergstatens tillstånd att undersöka om marken innehåller mineraler. Samebyn motsätter sig alla tillstånd eftersom det i teorin kan vara första steget mot en gruva och hota rennäringen samt naturområden. Han säger att rollen som ordförande i en sameby radikalt har förändrats de senaste tre–fyra åren. Nu går stor del av hans tid åt att sitta i möten.
– Det är olika intrångsärenden som vindkraft, infrastruktur, skogsavverkningar, gruvor med mer.
Mats Berg slutade skolan efter grundskolan. Han kommunicerar med företag och myndigheter med ekonomiska muskler och ett helt batteri av olika kompetenser. Samebyn har med egna pengar anlitat en jurist för att kunna få bättre förutsättningar i markprocesserna. I ett enda fall har motparten stått för merkostnaderna för Girjas sameby.
Ny kontakt mellan människor
Girjas samebyn upplever sig vara utsatta för yttre hot i form av bolag som vill in på deras renskötselområden, vilket tvingat dem att arbeta på nya sätt. Girjas har ingått i ett projekt med grannsamebyn Leavas – för att företag inte ska kunna spela ut dem mot varandra. De vill kommunicera med en röst.
Mats Berg har även varit och pratat med folk i byarna efter Nikkalouktavägen och visat vilka områden som är aktuella för mineraljakt.
Han berättar att de första försöken till kontakt från samebyns sida var darrande och bemöttes med viss försiktighet. Han blev förvånad.
Berg konstaterar att för många Kirunabor är jakt, fiske, skoteråkning och friluftsliv viktigt för livskvalitén och alla är inte lättvindigt beredda att offra naturområden för nya gruvor – även om det skulle generera arbetstillfällen.
– Det här har skapat nya plattformar för att prata med varandra, vi träffas i det här motståndet och jag pratar med folk jag tidigare inte har känt, konstaterar han.
Fiskeprofilen Gunnar Westrin är en som kraftigt motsatt sig gruvplanerna.
- Jag har reagerat på våldsamt på att ingen tar ingen hänsyn till naturen, jag vet efter alla mina långa resor jorden runt för att hitta fiskevatten att Kaitumälven är världens förnämsta harrälv. Vi har tre miljoner sportfiskare i det här landet och varenda en skulle önska att de fick fiska i Kaitumälven.
"Vi har fått nog med gruvor"
Viola Isaksson från Kalasjärvi är emot gruvor. Hon har en stuga i Rakkuri där prospektering av mark är aktuell.
– Vi har nog med gruvor nu. Vi måste spara något åt framtiden, det kommer en generation efter oss, vi kan inte plundra allt, säger hon.
Björn Raattamaa bor också i Kalasjärvi och har tagit pension från gruvarbetet.
– Alla kan inte leva på rennäringen och det är inte så många som håller på med det i dag. Det krävs andra jobb. Men för den skull är det inte alla som gillar gruvplanerna i Rakkuri till exempel. Det blir en rovdrift i jakten på gruvor, utländska bolag som kommer och tar våra fyndigheter och betalar lite skatt. Det är där skon klämmer, säger han.
Han motsätter sig inte undersökning av mark efter mineraler, för som han säger, man måste ju veta vad man har under fötterna.
– Men varför är det inte svenska staten som står för det och öppnar nya gruvor?