Det var i mars förra året som det norska Herculesplanet kraschade rakt in i kammen mellan Kebnekaises nord- och sydspets. Planet totalförstördes och delarna spreds över stora delar av Rabots och Björlings glaciär.
Bra förutsättningar
Under sensommaren ifjol inleddes det mödosamma arbetet med att städa upp efter kraschen. Eftersom ansvarsfrågan drog ut på tiden fick man dock bara några dagar på sig innan arbetet var tvunget att avbrytas på grund av kraftigt snöfall.
Första augusti i år inleddes så arbetet igen. Statens fastighetsverk, markägaren, agerar samordnare med assistans från Försvarsmakten, Länsstyrelsen och Kiruna kommun.
Per Sandberg från Statens fastighetsverk menar att förhållandena hittils varit nära optimala.
– Hittils ser det jättebra ut. Det är vädret som styr, just nu hoppas vi på att avsmältningen fortsätter lite till så vi kan få tag i en del av de delar som täckts av laviner, säger Per Sandberg.
Kostar miljoner
Enligt Per Sandberg räknar man med att "i stort sett" bli färdig med arbetet under årets insats. Det som kan krävas under kommande år är visst efterarbete med städning och miljökontroll, dock i mindre skala.
Norge deltar inte på något sätt i årets städinsats, men norska representanter kommer att finnas på plats för att inspektera de vrakdelar man finner, innan de går iväg för destruktion i Sverige.
Kostnaden i år uppgår till ungefär 4,5 miljoner kronor för Statens fastighetsverk, då är inte Försvarsmaktens personella kostnader medräknade. Ifjol uppgick kostnaden till cirka 3,5 miljoner kronor.
Långa pass
Militäre insatschefen Carl-Johan Olofsson från arméns jägarbataljon har varit involverad i arbetet på Kebnekaise i princip sedan den dagen planet kraschade.
– Det känns väldigt skönt att man nu börjar se ett avslut på det här. Det har blivit något av ett personligt engagemang eftersom jag spenderat omkring 70 dagar på platsen, säger Carl-Johan Olofsson.
Arbetspassen för Carl-Johan Olofsson och det 20-tal soldater han chefar över är långa.
– Det blir oftast ungefär 12 timmar där ute, sedan är det ju viss tid som går till för- och efterarbete. Men det blir en del naturliga uppehåll, till exempel när vädret är dåligt, så vi har gott om tid för återhämtning, säger Carl-Johan Olofsson.
Unik forskning
Utöver själva uppröjningsarbetet sker också en hel del uppföljning av kraschens påverkan på miljön. Tonvis med flygbränsle spreds på platsen, och sedan kraschen har man undersökt hur fotogenet spridits.
Forskningen som sker är unik på så sätt att något liknande aldrig skett i Arktis.
– Kebnekaises glaciärer har övervakats ända sedan 40-talet, så man har god kännedom om hur de fungerar, säger Gunhild Rosqvist, professor vid Stockholms universitet och chef för Tarfalas forskningsstation.
En av frågorna man försöker besvara är vad som händer när en plats i den här miljön förorenas så svårt.
– Sker det till exempel i en tropisk miljö så bryts det ned på ett helt annat sätt. Här vet man inte hur mikroorganismerna i snön reagerar, säger Gunhild Rosqvist och fortsätter.
– Det är ju en väldigt tragisk händelse, men vänder man på det så har vi chans att lära oss något om den arktiska miljön, säger Gunhild Rosqvist.