Niila Inga är ordförande i Laevas sameby och renskötare. Just nu pågår förberedelser inför kalvningen och Inga tillbringar så mycket tid i skogen han kan.
– Vi vill få renarna att stanna upp och bevakar att inget stör dem som exempelvis skoteråkare eller rovdjur eller att någon ren bryter sig loss, säger han.
Med anledning av kalvningen ansökte samebyn om ett tillfälligt skoterförbudsområde kring Kebnekaise i början av april. begäran beviljades till viss del men med vissa färdstråk tillagda vilket samebyn har överklagat till regeringen.
– Det är många som har stugor och hus vid vårt skoterförbudsområde men jag förstår inte varför den fria skoterökningen är så viktig. Skoterkörning hör inte till allemansrätten och eftersom det finns stråk att köra på till exempelvis sjöar så man är inte instängd. Vi gör det ju inte för att jävlas utan för att djuren behöver lugn och ro, säger Niila Inga.
Oavsett om regeringen ändrar kommunens beslut eller inte är ett stort problem då förbudet inte respekteras fullt ut, säger Niila Inga som menar att det måste till polisiär bevakning eller tillsyn från länsstyrelsen för att det ska fungera.
– Man känner sig uppgiven. Jag har slutat säga till då många ändå inte stannar utan bara kör förbi. En del skriker hätska kommentarer om att fjällen inte är vår egendom och att vi inte har rätt att stoppa dem. Men en del vet bara inte om att det är skoterförbud.
Ytan på området renarna använder inför kalvning är större än övriga tiden på året då vajorna vill ligga enskilt under kalvningen, i lä, störningsfritt och på snöfri mark.
– Finns det inte så många sådana ytor på grund av snöförhållandena blir det en större yta de är utspridda på även om de är i kontakt med varandra så de måste få spridas ut.
Niila Inga säger att samebyns mening inte är att stänga ute någon men att renarna är deras liv. Inte bara som ekonomisk näring utan även till kulturen och sättet att leva, och att de har skydd dels som riksintresse men även i regeringsformen.
– Kommunen säger att man gör proportionalitetsbedömningar, men jag förstår inte hur man bedömer när man sätter turism och friluftsliv före vår näring. Det är den enskilda individen som drabbas och förlorar ekonomiskt om en vaja tvångsaborterar vilket de kan göra om de stressas, och ibland dör de även själva. Som renägare gör det ont att se hur dåligt de mår.
Samebyn ansökte om tillfälligt skoterföbud även förra året, men innan det var det cirka fem år sedan sist. De senaste årens problem beror till stor del på klimatförändringarna säger Inga.
– Tiden för hur långa skoterförbud vi ansöker om beror på vintrarna och har renen svårt att hitta bete under vintern tvingas vi släppa upp renarna tidigare än önskat till fjällen. Stödutfodring kan göras till viss del, men det är otroligt kostsamt och inte säkert.
När artiklar om bland annat tillfälliga skoterförbud har lagts upp på sociala medier har kommentarerna varit många och framförallt kritiska. En av de vanligaste kommentarerna är huruvida det verkligen finns renar i området personerna inte har sett några när de har kört med skoter.
– Vi har sändare på en del av renarna och kan se var renarna befinner sig och hur de har förflyttat sig de senaste två dagarna. Djur är skygga och hör renarna att det kommer någon blir de rädda och skyggar iväg innan skoterföraren hinner upptäcka dem. Sedan färdas ljudet på olika sätt beroende på terrängen och är renarna kvar så beror det troligen på att de hört ljudet för sent, säger Niila Inga.