I byn Naimakka utanför Karesuando uppmättes 42,8 minusgrader vilket enligt Aftonbladet är millenniets kallaste natt. I själva Karesuando var det aningen varmare och en temperatur på 42 minusgrader under gårdagen och 41 minusgrader under torsdagen.
Katarina Eliasson har bott i Karesuando sedan 1988 och konstaterar skrattande att det är kallt men kunde ha varit värre.
– Man blir aldrig riktigt nöjd. Ena sekunden för varmt, den andra för kallt eller för blåsigt. Det är så pass torr luft att det aldrig blir riktigt så kallt som det hade blivit vid kusten där det är fuktigt.
– Det gäller att ha varma kläder och hoppas på att det inte blir strömavbrott. Vi har vedeldning och ström så vi klarar oss men har ett extra elaggregat ifall strömmen skulle försvinna.
Kylan är något man blir van vid säger Katarina Eliasson.
– Här vet vi att det kan bli kallt och är förberedda. Ute på vischan är vi vana att klara oss själv och det ska bli mycket till att vi ska få hjälp vid strömavbrott även om det pågår i flera dagar. Är det strömavbrott i Stockholm blir det katastrof. Man tänker inte så mycket på kylan, det bara är så.
När blir det för kallt?
– 42 minus var rätt kallt och hundarna var inte pigga alls på att gå ut. I vanliga fall är de i hundgården men när det blir under 25 minusgrader vill de helst vara inne. De är ute och kissar och kommer snabbt in igen.
Vad är det kallaste du har upplevt?
– Det var minus 52 grader 1999 och då var det kallt. Vi var inne och jobbade och eldade, eldade och eldade. Det finns inte så mycket annat att göra.