Den maffiga byggnaden som möter besökarna har formen av en kåta precis som Kiruna kyrka, men ändå inte. Trä, sten och naturmaterial så långt man kan se. Till Nikkaluokta tar sig ingenting i onödan. Det är sex mil till Kiruna där närmaste skola, sjukvård och räddningstjänst finns.
Anna Sarri är fjärde generationen som driver turistanläggningen i byn, nu tillsammans med sin mamma. Och hon känner att det är här hon ska vara.
– Nästan varje gång jag kommer hem säger jag till fjällen i tanken att nu ses vi igen, säger hon och fortsätter:
– Jag vet inte om det är lättat jag känner mig.
Alla fjorton familjer som bor i byn är släkt med varandra på något sätt. Och alla hjälper till med turisterna, om inte annat så genom att visa sitt förtroende. De vet att man aldrig skulle göra något som utnyttjar naturen eller som utmanar de traditionella näringarna.
– Det är ingen action turism här. Man ska andas lugnare, äta godare. Få upplevelsen av att inte stressa med klockor.
Anna Sarri kan blir road över att se stressade turister som förväntar sig att klockslag styr tillvaron och så inser de att så är det inte i Nikkaluokta – där är det naturen som styr.
– Om det är någonting jag önskar att alla tar med sig hem så är det respekt för naturen. Man behöver inte göra sår och markera och förstöra något för att vara en del av allt.
Nytt för i år är att man vill locka fler skidåkare, både för att det är roligt och för att det är hälsosamt.
– Det går att åka både skate och på klassiskt vis. Vi har gjort det som en slinga så att man kan åka totalt 17 kilometer.
I restaurangen serveras bara lokala råvaror som ren, kött och bär. Och älvdalens enda butik finns inne i den stora byggnaden. Butiken har öppet tio veckor om vintern och från maj till slutet av september.
– Och då är det skönt att stänga igen och låsa dörren, för då har vi ingen verksamhet på flera månader. Då hinner man själv få vara ute och man hinner med sig själv och familjen på ett helt annat sätt.
Verksamheten i Nikkaluokta startade som en försörjning genom att transportera förnödenheter med ren i älvdalen. De kör fortfarande transporter och servar turister och det är fortfarande på naturens villkor.
– Det fungerar inte att komma hit i kostym. Man är beroende av vädret, samma sak som alla andra är beroende av. Det brukar min mamma tala mycket om att här är alla lika under sina flanellskjortor och svettiga kängor.