I Sverige uppfattar allt fler att religion och tro det är något som andra har. Allt fler väljer att lämna Svenska Kyrkan och många betraktar inte sig själva som religiösa längre. För Johan Pounu har det aldrig funnits något annat. Han föddes som kristen och tillhör den laestadianska församlingen Kiruna Fridsförbund.
– Men jag ser mig själv som kristen, sedan råkar jag tillhöra den gren som startade med Laestadius, men det är ju Jesus Kristus jag följer, säger han.
– Och även om jag är barndomskristen så är jag ju vuxen och kan göra mina egna val. Men det här är mitt hem, där jag vuxit upp och jag ser ingen anledning att gå ifrån det.
Hur är det då att vara ung laestadian 2018?
– Här uppe är det väl lite vanligare än någon annanstans, men med det kommer ju fördomar såklart. Det finns mycket gammalt som ligger kvar. Men i stort möts jag av ömsesidig respekt.
Han berättar dock att i hans generation finns det mycket okunskap.
– Vadå laestadian? Vad gör ni? De har bara hört att vi inte har gardiner.
Han förklarar att fördomen kring gardiner stammar från gamla tider när man hade det knapert, då var det viktigare att lägga pengarna på mat på bordet än gardiner.
– Här uppe finns det nästan ett ointresse, jag vet inte om folk är blyga, men åker man till Luleå är folk mer öppna, frågar och är intresserade. Här är det nästan som att det är tabu att prata om det. Då blir det ju också svårt att förmedla mitt budskap.
För Johan Pounu är tron vardagen och den har gett honom en tillhörighet, en trygghet och en gemenskap. Sedan slipper han pressen som många andra upplever kring alkohol.
– För mig är det så självklart att inte dricka. Men jag ser ju många av mina jämnåriga som egentligen inte vill supa en helg men ändå dras med av grupptrycket, säger han.
– Just alkoholen är skönt att slippa när man ser konsekvenserna av den. Vi som inte dricker gör ju annat istället.
Har du jämnåriga som lämnat tron?
– Nja, ingen närstående. Men det är klart att man ser unga som slirar med tron. Då känner man en sorg.
Varför sorg?
– Vår övertygelse är ju att det väntar ett evigt liv efter döden, när de inte tror då blir de inte delaktiga i det. Det blir svårare att bekänna sin tro om man inte är på möten. Man kan inte sitta hemma och vara kristen.
Sedan när det kommer till detta med att inte ha teve...
– Det är ju inte fel att se på teve, men det handlar ju om vilken effekt det har? Egentligen är det ju spilltid som man kan göra annat med, säger Johan Pounu som (inte helt oväntat kanske) naturligtvis har en smartphone och även sociala medier.