Året var 1993 då Lena Kriström såg en notis i Dagens Nyheter om att det skulle hållas isskulptur-SM i den lilla byn Jukkasjärvi i Norrbotten där man precis också hade börjat bygga ett hotell i snö och is.
Hon tog flyget från Stockholm, köpte en yxa och hugg ut sin första isskulptur.
- Redan då visste jag att jag skulle komma tillbaka. Jag är en vintermänniska, jag älskar skidåkning och ljuset häruppe, säger hon.
Linjer i landskapet
Det var också något i landskapet som lockade. Lena Kriström kallar det för de långa linjernas landskap. Det är något som går igen i hennes konstnärskap, vilket är särskilt tydligt i hennes teckningar.
Isskulptureringen visade sig passa henne särdeles bra. Här utgår man utifrån ett block, jobbar utifrån och in, tar bort i stället för att lägga till.
Transparensen och de skarpa vinklarna i isblocken förser henne också med linjer som syns från båda håll och som kan korsa varandra på samma sätt som i teckningarna
Alabaster är ett annat delvis transparent material som hon gärna jobbar med. För några år sedan började hon också att skulptera i cement med inblandning av magnetit, det vill säga järnmalm från Kirunagruvan.
Tillbaka till Jukkasjärvi
Lena Kriström är född och delvis uppväxt i Ångermanland, och är numera bosatt i Uppsala.
Tillbaka till Jukkasjärvi har hon dock kommit varje år sedan det första besöket för snart 20 år sedan. Hon anlitas ofta av Icehotel som ledare för olika konstnärliga projekt, förutom att hon alltid bidrar med egna verk.
De tiotusentals turister som besöker ishotellet varje år har alltså kunnat se det hon har skapat ur Torneälvens is.
Två konstnärsvärldar
Lena Kriström har också varit med att utveckla en miljö vid ishotellet där konstnärer
från hela världen arbetar intensivt och tätt ihop under några veckor.
Utbytet med konstföreningarna i Kiruna har dock varit påfallande litet.
Ur det perspektivet ses som ett trendbrott och en möjlig start på något nytt att Kiruna konstgille anlitade Lena Kriström för sin Trettondagsutställning som öppnade i Kiruna stadshus i går.
Det är två konstnärsvärldar som möts och Lena Kriström tror att det vore bra om de gjorde det lite oftare.
- Det skulle vara roligt om vi kunde hitta former för att utbyta kunskaper. Det skulle finnas mycket att vinna på det, säger hon.