Teatern som vill ena ett folk

Nästa år firar sameteatern 25 år. Då vill teaterchefen sätta upp deras mest kontroversiella föreställning någonsin. Och samtidigt strävar de efter status som svensk nationalscen.

Foto: Jakob Lind

Kiruna2016-10-02 07:00

Teaterchefen Åsa Simma tar emot i Giron sámi teahters lokaler i utkanten av centrala Kiruna. Hon håller just på att planera nästa turné samtidigt som skådespelaren Elina Israelsson försöker laga en symaskin för att sedan kunna fixa de sista scenkläderna till turnén. När den här artikeln publiceras är ensemblen ute på turné med föreställningarna Bullá – min bästa ren och Dagbrott, som är ett samarbete med Riksteatern.

– När jag är ute och turnerar så märker jag att intresset för det samiska ökar hela tiden. Vi får sådan respons och vi finns med när det uppstår diskussioner och nyfikenhet om den samiska kulturen. Speciellt när vi spelar på platser där publiken själva inte är samer. Det känns helt fantastiskt att kunna vara med och sprida kunskapen om vår kultur, säger skådespelaren Elina Israelsson.

Sameteatern grundades 1992 ur det fria teaterkollektivet Dálvadis, som i sin tur grundades 1971. Teaterchefen Åsa Simma var själv med i Dálvadis under 80-talet. Under flera år har hon sedan varit verksam som filmkonsulent och tillträdde som chef för sameteatern i juli 2015.

Teatern har i uppdrag att sätta upp en barn- och en vuxenföreställning varje år. Och till nästa års vuxenuppsättning så har Åsa Simma tagit ett ovanligt grepp för att hitta underlag till pjäsen. Under hösten och in på vintern reser hon runt tillsammans med psykologer och författare i flera både svenska och norska samebyar för att prata om de mörka delarna av den samiska historien. Hon kallar det för Sannings och försoningskommission – inspirerat av ärkebiskop Desmond Tutus kommission efter upplösningen av apartheids.

– Det finns många saker i den samiska historien som är väldigt tunga att prata om. Det handlar om förtryck, tvångsförflyttningar och övergrepp. Men jag är inte rädd för att ta upp sådana ämnen. Vi har än idag problem med stor psykosocial ohälsa och det är någonting som jag känner att teatern definitivt ska ta upp och behandla, säger Åsa Simma.

Berättelserna som samlas in kommer sammanställas till en teaterpjäs som skådespelarna kommer börja repetera i december tillsamman med regissören.

– Det är jätteviktigt att det finns någon som vågar lyfta fram och ta sig an de här känsliga ämnena. Därför känns det jättebra att få vara med och ta tag i det så att det inte bara sker i det tysta, säger Elina Israelsson.

Förhoppningen är att premiären av föreställningen kan spelas i samma rum i Trondheim där de första Samiska politiska landsmötena 1917. Premiären kommer att ske i samband med 100-års jubileum av samernas nationaldag som firas den 6 februari.

– Det finns fortfarande stora konflikter inom den samiska befolkningen. Men om vi ska överleva som folk så måste vi hjälpa och stödja varandra. Då har vi inte tid med de här konflikterna bland oss själva. Jag hoppas att vi genom det här kan hjälpa till att skapa ett sundare samhälle, säger Åsa Simma.

Samtidigt som Sameteatern vill ta sig an de stora frågorna så strävar de också efter att bli en nationalscen. Något som skulle ge teatern bättre finansiering och ett tydligare uppdrag. Idag har Sameteatern ett nationellt uppdrag men finansieras regianalt. Om teatern blir nationalscen så kommer finansieringen från staten.

- Just nu hamnar vi lite mellan stolarna. Men Vi har en bra dialog med Kulturdepartementet. Det är första gången som kulturministern också är Sameminister så vår förhoppning är att vi ska kunna uppnå det här innan nästa val, säger Åsa Simma.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!