Vid den årliga officiella mätningen fastställdes Sydtoppens höjd till 2 097,5 meter över havet. Mätningen utförs i slutet av varje sommarsäsong av Stockholms universitets forskningsstation Tarfala.
Nordtoppen är 70 centimeter lägre.
Förklaringen till att Sydtoppen krymper är att den täcks av en glaciär. Nordtoppen består av fast berg.
Den varma sommaren har gjort att snösmältningen varit omfattande på alla glaciärer. Också på den cirka 40 meter tjocka isen som utgör Kebnekaises sydtopp.
– Det skiljer nu bara 70 centimeter mellan sydtoppen och nordtoppen. Under vintern kommer snön att öka sydtoppens höjd igen men om nästa sommar också blir varm är risken stor att nordtoppen då kommer att bli Sveriges högsta topp. Eftersom nordtoppen är betydligt besvärligare att ta sig till blir detta en utmaning för turismen i Kebnekaise, säger Gunhild Rosqvist, professor vid Stockholms universitet och föreståndare för Tarfala forskningsstation.
Sydtoppen har minskat i höjd med i genomsnitt en meter per år under de senaste 15 åren men höjden varierar mellan åren. Variationen i sydtoppens höjd bestäms av hur mycket vintersnö som ackumulerar och hur mycket snö och is som smälter under sommaren, vilket beror på sommartemperaturen och smältsäsongens längd.
– Denna sommar har varit lång och varm. Vi tror inte att isen på sydtoppen kommer att smälta så mycket mer i år. Väderprognosen framöver lovar inte speciellt höga temperaturer och det ligger redan ett 2-3 dm tjockt nysnölager på de övre delarna av Kebnekaise, säger Gunhild Rosqvist.
Den första höjdmätningen av sydtoppen utfördes av P.G. Rosén redan 1902. Toppen mättes då till 2 121 meter över havet.