Med åren har han förlagt allt fler spelningar till Norrbotten och norra Norge.
– Det har att göra med att jag vill ut, i utkanterna på något sätt, säger han.
Han trivs inte längre med att turnera i södra Sverige där man vaknar upp på ett hotell på en gågata som ser likadan ut som alla andra och kan ligga i vilken stad som helst. I Kiruna är det annorlunda.
– Kiruna stad är märklig, den är ett sådant undantag på något sätt från resten av Norrbotten. Det är som en bit storstad eller som en förort – lite hårt sådär med höghus och en lite brutal stil med gruvan.
Om man drar ett streck västerut från Kiruna kommer man till den ö i Norge som Stefan Sundström nyligen spenderade ett helt år på. Det var där han skrev sin senaste bok ”Stefans stora blå”. Att det blev en bok var inget han planerat.
– Det var bara en tanke att jag ville ha en paus. Jag hade haft några år som varit väldigt intensiva.
Han hade spelat in skivor, skrivit böcker och turnerat, kanske lite för mycket.
Väl ute på den nordnorska ön Traena mötte han musikern, Erling Ramskjell som han fick bo hos.
– Man får en enorm avtändning när man slutar lyssna på applåder. Om man är van vid att leva i något slags uppskattningsknarkande som jag kan hålla på med endera på Instagram eller Facebook - att dra sig undan från det är väldigt nyttigt och bra. Det är någonting man slipper i allt det här. Man kan hela tiden se sig själv genom andras ögon så man slipper se vem man egentligen är.
Han har börjat lyssna på fågelsång istället för på annan musik.
– Att vara i naturen och känna sig liten i den. Till slut leder den känslan fram till att man faktiskt är en del av naturen. Och då blir det ganska bra, då mår man ganska bra.
Stefan Sundström ser kontrasterna i saker och ting och har lätt för att genomskåda.
– Det tror jag att jag har sedan jag var liten. Det har nog varit min mission lite grann, säger han och fortsätter:
– Men det är svårt, till slut blir man nihilistisk. Man slutar att tro på någonting. Det knepiga är att kunna genomskåda saker och ändå tycka om det, eller att kunna genomskåda människor och ändå - genomskåda sig själv och ändå tycka om sig själv.
Det är i landets utkanter han hittat människor som håller på med intressanta saker som pekar framåt i världen.
– Framtiden ligger inte i det som alla tror någonstans i city i Stockholm eller New York. Den kanske ligger i Kiruna, avslutar Stefan Sundström.