Sedan i september förra året har gruppen bestående av totalt 12 studenter arbetat med att förbereda experimentet.
Små komponenter
Ett flertal större presentationer och utvärderingar av projektet har gjorts, bland annat synades varje komponent i den så kallade magnetometern under en genomgång i november.
– Ytan är väldigt begränsad, så det gäller att ha små komponenter och batterier, förklarar Kinga Albert.
Men ballongsläppet är bara den första delen av experimentet. I februari ska nämligen ett liknande instrument skjutas upp med raket.
– Skillnaden är att vi har varit tvungen göra det ännu mindre jämfört med ballongversionen, vi får skicka max 0,5 kilo med raketen jämfört med 6 kilo med ballongen, säger Kinga Albert, som går ett masterprogram i spacecraft design, eller rymdfarkostdesign.
Raketuppskjutningen sker i samarbete med den franska rymdorganisationen CNES, och före uppskjutningen väntar en noggrann kvalitetskontroll i Paris.
Satellitnytta?
Poängen med projektet är att undersöka hur exakt en sådan här mätare är. Data från experimentet kommer jämföras med andra typer av instrument.
Vad är då fördelen med just magnetometern? Enligt studenterna går de att göra mindre - och billigare - än andra typer av mätinstrument.
– Det kan ge ett billigt orienteringssystem till mindre satelliter, eller användas som ett backupsystem. Det är inte så vanligt idag, och poängen med vårt experiment är att se om det är tillräckligt noggrant, säger Elisabet Wejmo.
På fredag släpps alltså en 500 kubikmeter stor ballong från Esrange, med en låda med instrumentet fäst under. När lådan nått 10 kilometers höjd släpps den och återvänder med fallskärm.