Vägen fram till beslutet 2007 var snårig. Egentligen skulle den nya fördjupade översiktsplanen klubbas i slutet av december 2006. Men Vänsterpartiet och Kirunapartiet, då i opposition, krävde en minoritetsåterremiss av ärendet.
Ett nytt fullmäktigemöte fick utlysas till 8:e januari 2007. Rubriken i NSD dagen efter löd "Här klubbas stadsflytten". Nu stod det svart på vitt – nya Kiruna skulle komma att ligga vid Luossavaara, och Kenneth Stålnacke hade fått sin vilja igenom.
Lars Törnman å andra sidan, hade sedan 2003 varit i opposition med Kirunapartiet, och hela tiden drivit opinion för en nordöstlig placering – mot Tuolluvaara. Han såg fördelar med att närheten till infrastruktur och att man på så sätt skulle kunna hålla staden något sånär samlad.
– Med nordväst-alternativet skulle staden bli som en halvmåne från Tuolluvaara till Krokvik-myrarna. Visst skulle det vara fint och vackert för de som hamnar uppe på Luossa, men alla andra? Sen kom det här med järnvägstunnel, Viscaria och LKAB:s expansion. Det skulle falla helt enkelt, säger Lars Törnman.
Och föll gjorde det. Under 2008 inledde Socialdemokraterna ett samarbete med Kirunapartiet som gav Lars Törnman en delad kommunalrådspost tillsammans med Kenneth Stålnacke.
Tiden i opposition var över, och Törnman kunde driva sin nordöstliga linje än hårdare.
Utåt sett var de båda kommunalråden överens om att det fortfarande var nordväst som gällde. Men bakom kulisserna grodde något hos Törnman.
Vid en informationskväll om stadsomvandlingen i Kirunas folkets hus den 19:e november 2009 gjorde han sitt drag. En bild tagen av KirunaTidningens Kjell Törmä visar Törnman i talarstolen medan Stålnacke är på väg ut i bakgrunden. På en vit duk bakom de två projiceras budskapet “Vägen till framgång går via ett bra samarbete”.
Lars Törnman inleder med att han kommer “svära i kyrkan”, och sedan ifrågasätter han planerna på att placera centrum vid Luossavaara – tvärtemot den utåt sett rådande enigheten.
– Törnman gjorde helt klart en kupp där, det var jävligt fult. När han sa så där så tänkte jag, “det går inte att lita på Törnman”, sedan tog jag upp det med honom direkt. Men, han fick ju på något sätt rätt i slutändan, säger Kenneth Stålnacke.
Lars Törnman hade planerat det hela på förhand.
– Jag kände att folk ser inte konsekvenserna av en nordväst-flytt. Det får bära eller brista, tänkte jag. I backspegeln var det jävligt bra att jag gjorde det där, men vi får se i framtiden, säger Lars Törnman.
Efter informationskvällen dröjde det bara några veckor innan nordväst-beslutet revs upp. I juni 2010 kunde man i NSD skåda en bild med två kommunalråd bredvid varandra. Törnman ser glad ut när han pekar ut riktningen för nya centrum - mot de gamla TGA-lavarna.
– Klart jag tittade lite extra på honom när vi stod framför media och pekade på Tuolla. Jag såg att det var ingen glad Kenneth, men vi har aldrig mörkat känslorna för varandra, säger Lars Törnman.
Hur de kunde enas, det får vi kanske aldrig veta.
– Det där gjorde vi upp i rökbastun, jag säger inte hur. Men Kenneth visste att linjen vi drev om nordöst var stark. När det hamnade i offentligheten på det här sättet, bland höjdare och Kirunabor, då förstod han nog att han inte kunde göra pinan hur lång som helst. Jag måste ge en eloge till Kenneth för att han böjde sig, säger Lars Törnman.
Att det var dålig stämning mellan de båda kommunalråden i några veckor, det menar Törnman är självklart. Men det la sig.
Kenneth Stålnacke hävdar i dag att “striden” om nordväst eller nordost inte var politisk, utan snarare en fråga om realiteter.
– I en politisk armbrytning hade jag vunnit över Törnman. Men med tiden visade det sig att en placering åt nordväst inte skulle fungera. Tjänstemännen övertygade mig om att nordost skulle vara bättre. Klart jag kände mig uppgiven, säger Kenneth Stålnacke.
Många är det som ironiserat över två “hövdingar” som var och en ville få sin vilja igenom. Var det då förlorade år, i en process som redan från start varit under stark tidspress?
– Det där med att det är förlorad tid är bullshit. Det som har varit problemet är bostadsbristen och den frågan borde man ha kunnat hitta lösningar för även om man inte visste var centrum skulle placeras, säger Kenneth Stålnacke och fortsätter.
– Men jag kan vara så ödmjuk och säga att klart det hade varit bättre om det hade lösts tidigare. Det är alltid lätt att säga i efterhand.
Nästa del: Kristina Zakrisson om en stadsomvandling som dragit igång på allvar