Striden om kulturb yggnaderna
Kiruna kommun vill bara bevara åtta av 25 kulturbyggnader i den blivande gruvstadsparken.Enligt länsstyrelsen riskerar de kulturhistoriska värdena att gå förlorade.- Man behöver få med sig mer för att åstadkomma en kritisk massa, säger byggnadsantikvarien Jeanette Aro.
Järnvägsstationen.
Foto: Hans Sternlund
Dels ska Kiruna kommun och LKAB komma fram till ett civilrättsligt avtal som bland annat reglerar hur marken och kommunens byggnader i området ska värderas.
Dels ska detaljplanen ändras av Kiruna kommun. Ett förslag till ny plan har varit ute på utställning för att alla intressenter ska få tillfälle att yttra sig.
Åtta hus sparas
I planen pekar kommunen ut åtta byggnader som bör bevaras för framtiden. Bland dem finns Stadshuset, järnvägsstationen, Hjalmar Lundbohmsgården med pörte, samt Kirunas första bostad, den så kallade B1:an, som är byggnadsminnesmärkta.
Dessutom pekar kommunen ut ingenjörsvillan, länsmannabostaden samt en arbetarbostad, benämnd B5, som värda att bevara.
I sitt yttrande framhåller länsstyrelsen att detta inte räcker för att ge en representativ bild av det gamla Kiruna.
Återskapa kulturvärde
Länsstyrelsen anser att även följande byggnader är viktiga för riksintresset: Bolagshotellet, Järnvägshotellet, två bläckhorn och två 16-rums arbetarbostäder samt villorna på Lingonstigen,
Då får man med fler varianter på arbetarbostäder, fler sociala skikt och fler tidsepoker.
- Vi anser naturligtvis att man ska flytta så många byggnader som möjligt. Det krävs i vart fall betydligt mer än det som kommunen har pekat ut för att man ska få en trovärdig berättelse, säger Jeanette Aro vid länsstyrelsen.
Länsstyrelsen anser att det behövs en kritisk massa av de gamla byggnaderna för att kunna behålla och återskapa de kulturhistoriska värdena
Svårt hitta balansen
Ann-Catrin Fredriksson, chef för samhällsbyggnadskontoret vid Kiruna kommun, säger att de har många olika signaler på den punkten.
- Det har sagts allt från att man inte kan återskapa en kulturmiljö till att byggnaderna kan återfå sitt kulturhistoriska värde efter en flytt.
Enligt Ann-Catrin Fredriksson är det svåra i planprocessen att hitta en balans mellan de olika intressena.
- Det har uttalats från staten att gruvindustrin är ett starkare riksintresse än kulturmiljön. Vi från kommunen har ett intresse att den starkaste ekonomiska motorn ska kunna fortsätta att verka, säger hon.
Hon ser också en balansgång i hur mycket mark i det nya Kiruna man ska vika för gårdagens respektive morgondagens byggnader.
- Vi måste också fråga oss vad staden vill och vad våra politiker vill.
Så jobbar vi med nyheter