Arne Töyrä, rörd ordförande för Karesuando hembygds- och idrottsförening.
Arne Töyrä står och tittar mot planen. Han är ordförande i Karesuando hembygds- och idrottsförening och har så varit i många år. Exakt hur många år vet han inte.
– Jag räknar inte bakåt.
Hur är det att ha en konstgräsplan här?
– Det är jätteroligt. Jag får faktiskt tårar i ögonen när jag står här nu, över att vi har fått hit det här. Vi är inte vana vid att få något hit.
När vi pratar med Arne Töyrä har han precis klippt bandet tillsammans med kommunalrådet. Det är flera finansiärer på plats. Största delen av finansieringen står Allmänna arvsfonden för.
En del går och tar fika, andra går och tittar på planen.
– Den är väldigt fin att kolla på. Man blir glad av att se den. Det är inte den gamla sandfotbollsplanen som vi hade här. Den var lite deprimerande, säger Ellen Wasara.
Hilma Niva, Victoria Eliasson, Tilda Töyrä, Selina Asplund, Telma Töyrä och Ellen Vasara.
Vilken skillnad är det att spela på den här mot för den tidigare?
– Det går ju mycket bättre att spela på den här, det är mycket roligare och känns mer på riktigt.
Fotbollsplanen är belägen precis mellan två skolor, den kommunala Karesuando skola och Sameskolan.
Konstgräsplan med två skolor i bakgrunden.
"Mittemellan två skolor. Med många ungdomar från Finland med på träningarna. Vi ser att idrotten stärker banden och förenar oss", sa fotbollstränaren Lars-Arne Söderfalk under invigningen. Här förberedelser inför första matchen.
Det är inte bara från grannbyarna som barn kommer och spelar. Ett gäng skolbarn och lärare från finska Karesuvanto packar ihop sina saker och ska gå hem över gränsbron.
– Det är en väldigt stor grej och det är viktigt. Vi är inte så många här så det är underbart att vi har ett sådant här fint ställe. Så våra barn kan komma hit över gränsen och spela, säger Jenni Valkeapää, mamma och lärare vid Karesuvanto skola.
Har gått över gränsen. Jenni Valkeapää, lärare och mamma från finska Karesuavanto.
Spelet igång efter invigningen av Karesuando konstgräsplan, Sveriges nordligaste.
Vi pratar med ett gäng fotbollsspelare i 14-15årsåldern. De är nästan alla flerspråkiga. På träningarna talas både finska, meänkieli, samiska och engelska.
– Det är bra. Tränaren kan finska, och de flesta förstår lite finska. Det fungerar bra även om det kan bli lite förvirring ibland, säger Hilma Niva.
Elsa Päiviö tar en tårtbit och kaffe. Hon har jobbat som lärare på båda skolorna.
– Jag är så glad över att eleverna fått en så här fin plan så de kan spela istället för att sitta med mobiltelefoner.
Elsa Päiviö gläds åt fotbollsplanen, för barnens skull.
Varför det blev en konstgräsplan i Karesuando stavas både eldsjälar, engagerade barn och föräldrar. Men också ett projekt.
Paulina Lindström är på plats från Norrbottens fotbollsförbund. Hon drev projektet Fotbollsgnistan för några år sedan.
– Jag åkte runt till de flesta byar i Norrbotten där det fanns skola eller idrottsförening. Jag fick nys om Karesuando och etablerade kontakt här, fick några ledare och så sattes projektet igång.
Till första träningen (uppdelat i tre, efter ålder) kom 70 barn.
– De kom från alla byar inom sju mils avstånd. Det var en chock för samtliga att så många kom. Men det var så härlig känsla. Alla ville vara med, säger Paulina Lindström.
Paulina Lindström, Norrbottens fotbollsförbund.
Fotbollsintresset är på topp, barnen stormar planen efter invigningen.
– Den här byn är så fin. Det finns vuxna som engagerar sig och det finns otroligt många barn som kommer och vill vara med. De har gått med i fotbollsförbundet och de har dessutom sin fotbollsplan, så jag tror de håller i det här intresset. Barnen är här och leker och spelar även när de inte har organiserade träningar. Det är så härligt.
Iŋgir Vasara-Hammare tycker det är kul med både invigning och ny fotbollsplan.
Elvaråriga Iŋgir Vasara-Hammare har fikat färdigt och går mot planen.
– Jag kommer vara här mycket. Det är kul att man får spela fotboll här, planen är mycket större nu.