Längs barndomens gator.
Vi går längs gatan där de växte upp. Matojärvigatan heter numera Börje Salmings gata. Här växte hockeybröderna upp.
En skidåkare swishar förbi framme på Matojärvi.
– Den första medaljen jag fick i något var skidåkning. Jag var nio år och vann distriktsmästerskapen. Den har jag kvar, berättar han.
Det har varit tunga år för Stig Salming, som fyllde 77 år häromdagen. Han förlorade sin fru Lena i oktober 2021 i cancer. Ett år senare dog lillebror Börje i sjukdomen ALS. I bägges fall så kom sjukdomsbeskedet i maj och ungefär ett halvår senare var de borta.
Stig Salming fick lämna dödsbeskedet till mamma Karin. Inte länge därefter somnade hon in, 95 år gammal.
– Man kan aldrig förbereda sig för något sådant här, det går inte, berättar han.
De tre barnen, sju barnbarnen, kompisar och arbetet med att samla in pengar till ALS-forskningen, är det som Stig Salming fokuserar på.
Stig Salming inne i Matojärvi ishall. Härifrån är minnena många.
– Jag har bra människor runt omkring mig, kompisgäng och idrotten, det har varit en hjälp. Men man kan aldrig tänka sig hur det är. Hemmavid är det väldigt tomt och ensamt, så är det.
Han och frun Lena som också kom från Kiruna var gifta i 55 år, innan cancern tog henne.
– Jag har fått vara tillsammans med familjen. Vi har inte splittrats. Nu kan jag känna att jag har väldigt mycket fint att vara tacksam över, jämfört med hur andra har haft det. Så får jag se det.
Han har berättat sin och Börjes historia för journalisten Ulf Kriström. Tillsammans har de skrivit en bok om brödernas liv och karriärer. De bådas övergångar från Kiruna AIF till Brynäs beskrivs detaljerat. Det berättas om gemensamma frukostar i Gävle, matcher med Brynäs, turneringar med Tre Kronor och Börjes NHL-karriär.
Boken som är skriven av Stig Salming och Ulf Kriström har väckt mycket minnen. "Det är mycket som jag hade glömt bort", berättar Stig Salming.
Under signeringen på Kiruna bokhandel. Helena Niia får ett gäng böcker signerade till sina bröder.
En morfar ska få en bok. Boksignering på Kiruna bokhandel under tisdagen.
– Jag har ju varit inblandad med journalister under åren så på det viset är det inget nytt men samtidigt när man blickar tillbaka från första början och blir påmind om allting så känns det både märkligt och lite vemodigt med tanke på att Börje inte finns längre med oss. Så är det ju.
Har det varit jobbigt att titta tillbaka, eller har det varit tröstande?
– Först och främst hade jag glömt mycket, det ska jag erkänna. Det har blivit som en påminnelse, det är många fina minnen. Jag har som tur är haft mycket trevligt med idrotten.
"Idrotten har gett mig många fina minnen", säger Stig Salming.
Vi börjar prata om matchen i Timrå, som tas upp i boken och som även skildrades i tv-serien om Börje Salmings liv.
– Det stämde ganska bra så som det var i filmen.
Börje slog ner en Timråspelare i den kokande isladan. Brynässpelarna fick poliseskort därifrån på grund av den hätska stämningen. Stenar kastades mot fönstret i omklädningsrummet.
– Jag var inte så gammal jag heller men jag sa till Börje att han måste gå med mig och jag höll upp armarna runt honom. Jag tänkte att jag kunde skydda honom mot mobben, hundratalet arga supportrar precis utanför omklädningsrummet. Som tur var hade vi poliseskort, säger Stig Salming och skrattar åt naiviteten hos en storebror.
Stig Salming och generalsekreteraren för Börje Salming ALS-stiftelse, Karin Karlström. De jobbar för att få in mer pengar till forskningen kring sjukdomen.
I Kiruna har han signerat böcker på bokhandeln och gör en del arbete för Börje Salmings ALS-stiftelse. Han har också varit uppe för renskiljning och besökt trakterna kring Salmi, på andra sidan Torne träsk, där deras pappa växte upp.
Stig var nio och Börje fem år när deras pappa dog i en olycka i Kirunagruvan.
– Det är sådant som tror jag präglat oss mycket och det är anledningen till varför vi stöttade varandra och tog hand om varandra.
Hela livet?
– Ja så är det, de sista åren när Börje blev sjuk så stöttade jag i den mån jag kunde. Det är tragiskt hur det kan bli men vi får inte bestämma något själva utan det är bara att följa med i livet så som det gestaltar sig.
De snälla grabbarna från Kiruna och Salmi backade aldrig på hockeyplanen.
Den här förmågan att ge allt på plan, var fick ni det ifrån?
– Ibland har man hamnat i den sitsen att man fått tänka efter kring varför vi blev sådana vinnarskallar som älskat att vinna och hatat att förlora. Det går inte att låta bli att tänka på att vi haft en ganska så tuff uppväxt. Man ville försöka vinna när man väl hade möjligheten. Det tror jag har drivit oss framåt.
Han lägger till:
– Den där vilda vinnarinstinkten fick vi utlopp för på isytorna. När man hade lämnat omklädningsrummet kunde man slappna av och tycka att tillvaron var lite mysig ändå.
Nedanför Högalidskolan går Börje Salmings gata, tidigare Matojärvigatan.