Inför Sametingsvalet den 16 maj har 894 nya väljare registrerats i röstlängden. Men att det är fler med i röstlängden innebär inte automatiskt att det blir ett högre valdeltagande.
– Nej, men vi såg ett trendbrott i förra valet där vi hade ett högre valdeltagande. Då var ökningen i valdeltagandet lika stort som ökningen i röstlängden och det var första gången. Det kan ju vara så att det håller i sig och då är det ett tecken på att fler går och röstar. Det som talar för ungdomars politiska intresse är att valdeltagandet är högre för förstagångsväljare som röstar i Sametingsvalet än för de äldre åldrarna. Det skiljer sig från de traditionella valen. Det är positivt, säger Ragnhild Nilsson, statsvetare och doktorand från Kiruna.
Nilsson, som jobbar på Stockholms universitet, har forskat kring samernas självbestämmande sedan 2016 och konstaterar att det är få samer som påverkas i vardagen av Sametingets beslut.
– Det finns en stor frustration bland väljarna att Sametinget har så lite inflytande. Vilket vi också tror påverkar - att man har ett lågt förtroende för Sametinget som institution. Det är bara 28 procent av väljarna som har ett högt eller mycket högt förtroende för Sametinget.
För Sametinget lever inte upp till sitt namn. Under de 28 år som myndigheten har funnits har det inte hänt mycket med samernas självbestämmande.
– Sametinget utför många uppgifter som myndighet när det gäller språket och sådana insatser. Men när det gäller makt och inflytande har man inte fått det. Man är beroende av en majoritet i riksdagen som ska rösta för sådana lagförslag. Den konsultationsordning som senast lades fram, som gick ut på att Sametinget skulle höras i alla frågor av vikt för det samiska folket, gick inte heller igenom i riksdagen. Det finns ett lågt stöd för att öka samernas inflytande i rikspolitiken, säger Ragnhild Nilsson.
Ett av problemen är att Sametinget är en myndighet.
– Är man en myndighet med en väldigt detaljerad budget och detaljerat regleringsbrev styrs man som andra myndigheter av den svenska staten. Det är inte i enlighet med självbestämmande för urfolken.
Vad behöver göras för att Sametinget ska få mer makt?
– Man skulle behöva se över vilka politikområden Sametinget helt ska bestämma om. Det kan vara kultur- och språkfrågor. Att man måste hitta sätt att överföra makt från staten till Sametinget genom lagstiftning.
Då ska Sametinget inte vara en myndighet?
– Det måste vara ett fristående politiskt organ som också har den faktiska makten att besluta i de frågor man kommer överens om. Det måste bli en förhandling eller diskussion mellan regeringen, riksdagen och Sametinget. Vilka frågor ska man ta över beslutanderätten om?
Hur kommer det att se ut om fem till tio år? Kommer det att hända saker med Sametingets makt och inflytande?
– Det händer ändå saker. Sverige får ju återkommande kritik från FN och andra som pekar på att man har lång väg kvar innan man lever upp till internationella åtaganden om mänskliga rättigheter när det gäller urfolk. Den pressen gör att jag tänker att det kommer att bli mer juridiska prövningar framöver. Det kommer att tvinga staten att fundera över politiska lösningar. Men viss av erfarenhet så har det inte hänt så mycket över tid och därför har jag svårt att säga att det ska hända så mycket under en tioårsperiod.