Det var ett ungdomligt betonat startfält som samlades vid Hjalmar Lundbohmsgården för att vara med i installationen.
Efter att ha sträckt ut ledet efter Bromsgatan vid bostadsområdet Ullspiran tågade massorna efter Hjalmar Lundbohmsvägen mot stadshuset och Järnvägsparken.
Egentligen skulle den levande linjen ha gått genom området där den första gruvstadsparken byggs. På grund av byggnationerna ansågs det inte vara lämpligt att folk skulle vistas i området.
- Det orsakade en vis stress att behöva ändra i sista stund. Vi fick tillstånd från polisen och kommunen, men något måste ha blivit fel i kommunikationen. Det kändes inte bra att låta barn gå efter vägen och det hade varit finare att gå genom parken, säger Lina Issa.
Symbolisk dragkamp
Väl framme i Järnvägsparken genomfördes den symboliska dragkampen.
Symboliken ligger i att låta människorna i Kiruna ta tillbaka initiativet i stadsomvandlingen.
Två av deltagarna var Niklas Eriksson, 16, och Fredrik Fjordell Vinsa, 19. De såg eventet mer som en rolig händelse än en viktig symbolhandling.
- Det borde vara mer sånt i Kiruna. Folk verkar mest sitta hemma och kolla på tv, säger Niklas Eriksson.
De upplever inte att stadsomvandlingen är något som angår dem. De har siktet inställt på att flytta för att läsa på annan ort när de är klara med gymnasiet.
Kanske kommer de tillbaka, och då till ett annorlunda Kiruna än de lämnade.
En del av eventet handlade om att minnas det Kiruna som snart kommer att försvinna. Den levande linjen följer gränsen för en av de första deformationslinjerna där den sida som ligger närmast gruvan snart kommer att vara gruvindustriområde.
- Jag har fått höra många små historier om hur det har varit att leka i området. Någon brukade leka med sina äldre syskon och någon annan brukade plocka blommor här, säger Lina Issa.
Filmades från luften
Hela eventet filmade och fotograferades av ett antal fotografer, till och med från luften i helikopter. Hur materialet ska presenteras är något som Lina Issa får fundera på.
- Jag får se hur materialet ser ut och om det tillför något till eventet vid sidan av upplevelsen som sådan. Det vore trevligt ge något tillbaka till dem som var med. Jag hoppas att fotograferna har lyckats visa att människorna är del av landskapet, en del av kartan.
Eventet blir en del i en större utställning i projektet Kirunatopia där fler konstnärer deltar, troligen någon gång efter mars 2012.