För snart fyra år sedan, den 28 maj 2014, befann sig Monica Jacobson i Luleå, efter en operation. Tanken var att hon skulle bli hämtad hem till Marielund utanför Haparanda dagen efter, av maken Björn och deras dotter med pojkvän som var på besök från mellersta Sverige. Men så blev det aldrig.
– Min dotter ringde på natten och sa att Björn var mördad. Jag förstod ingenting, just då, säger Monica Jacobson.
Det skulle visa sig att pojkvännen, som idag sitter inlåst på obestämd tid, valde att ta livet av Björn Jacobson, när han låg och sov i sitt sovrum.
– Min dotter vaknade under natten. Hon noterade att pojkvännen inte låg bredvid henne i bäddsoffan i vardagsrummet och gick för att se efter vad som hänt, var han var, säger Monica Jacobson.
Dottern har sedan uppgivit för polisen i förhör men också under rättegången som följde några månader senare, att hon gick fram till föräldrarnas stängda sovrumsdörr, knackade på och möttes av sin dåvarande pojkvän som påstod sig vara hennes pappa. Det kunde senare konstateras att pojkvännen led av psykos och hade kraftiga psykiska störningar. När dottern tvingade sig in i sovrummet låg hennes pappa under en madrass. Det var blod överallt.
– Han hade huggit Björn med 52 hugg och huvudet var närapå avskilt från kroppen. Min dotter larmade dottern SOS Alarm. Jag är så glad över att min dotter lever. Han hade ju kunnat mörda henne också, säger Monica Jacobson.
Livet efter mordet har inneburit en fortsatt mardröm för Monica Jacobson och hela hennes familj. För två år sedan dog även hennes svärmor, Björns mamma. Ytterligare ett liv som Monica Jacobsson anklagar den tidigare svärsonen för.
– Min svärmor svälte ihjäl. Hon tog mordet på Björn så hårt. Jag anklagar honom (svärsonen) för två mord. Han är dömd för ett, men han har begått två, säger Monica Jacobson.
Monica Jacobson återvände aldrig till lägenheten i Marielund efter mordet. Paret Jacobson var också arbetskamrater på IKEA i Haparanda och dit klarade hon inte av att gå tillbaka efter mordet.
Efter att ha bott i närheten av dottern i mellersta Sverige ett par år efter händelsen så valde hon att flytta tillbaka till Kiruna. Det var också där paret Jacobsson levde tillsammans under många år. De hade planerat att flytta tillbaka till Kiruna, från Haparanda, redan innan maken mördades. Idag, snart fyra år efter mordet så är Monica Jacobson förtidspensionerad och lever med sin hund. Sedan flytten tillbaka till Kiruna, för ett och ett halvt år sedan, så har hon tvingats bo i andrahandslägenheter med ständigt hot om utflyttning som konsekvens. I oktober är det dags igen.
– Jag önskar att jag kunde få landa i ett eget hem. Det är dags för mig att på djupet bearbeta min sorg. Jag har ställt upp på barnen hittills och finns för dem än. Men jag måste få landa med mitt eget liv nu. Till att börja med måste jag skaffa en trygg och lugn plats, ett hem, säger hon.
Hela tiden är den stora frågan närvarande: Varför? Men det finns hos henne också en ilska gentemot samhället och dess skyddsnät. Innan mordet försökte dottern söka hjälp hos vårdinstanser vid upprepade tillfällen. Anledningen var pojkvännens psykosliknande tillstånd. Signalerna fanns där men man fick inget gensvar.
– Hon tog kontakt med sjukvården flera gånger. Men man ingrep inte. Orsaken var att han inte tillät sig att ta emot hjälp. Men vilken sjuk människa säger sig vara sjuk?
För Monica Jacobson är minnet av livet med maken Björn så närvarande, trots att snart fyra år har gått sedan de sågs senast.
– Varje morgon säger jag god morgon till honom och varje kväll säger jag god natt, berättar hon.
– Det spelar ingen roll hur mycket människor jag har runtomkring mig. Om jag har hela min familj, alla mina vänner. Jag är ändå ensam.