Snart bara minnen kvar

Gruvlaven och sovringsverket vid Luossavaara är symbolladdade landmärken och en viktig del i Kirunas identitet.Ändå är det inte rimligt att renovera dem och spa-ra dem för eftervärlden.De slutsatserna dras i en kulturmiljöinventering för området.

Iréne Gustafsson och Annica Lindberg vid firman Historiska hus har inventerat och dokumenterat gruvindustrimiljön vid Luossavaara inför rivningarna. Det har bland annat resulterat i en utställning.FOTO: HANS STERNLUNDFOTO: Hans Sternlund

Iréne Gustafsson och Annica Lindberg vid firman Historiska hus har inventerat och dokumenterat gruvindustrimiljön vid Luossavaara inför rivningarna. Det har bland annat resulterat i en utställning.FOTO: HANS STERNLUNDFOTO: Hans Sternlund

Foto: Hans Sternlund

KIRUNA2011-03-16 09:30

Även ett gammalt industriområde kan ha stora kulturella värden. Det är en tämligen nyvunnen insikt bland antikvarier och andra myndighetspersoner.

Därför har många nedlagda industrier fått stå och förfalla bortom all räddning runt om i Sverige de senaste decennierna.

Gruvområdet vid Luossavaara är ett exempel på det.

När gruvan stängdes för 45 år sedan lämnades industribyggnaderna åt sitt öde och ingenting är gjort efter det för att bevara dem. Nu är det för sent.

Två goda exempel
Iréne Gustafsson och Annica Lindberg vid firman Historiska hus i Umeå har gjort en inventering, en dokumentation samt en attitydundersökning (se faktarutan) kring området för LKAB:s räkning.

De konstaterar att sovringsverket från 1941 och gruvlaven från 1954 båda är goda exempel på svensk efterkrigsfunktionalism och har arkitektoniska värden.

Ett storslaget läge
Båda byggnaderna är ritade av byggnadsingenjören Nils Ranow som även ritade många andra liknande gruvindustribyggnader i Sverige.

- De sågs nog som djärva när de uppfördes, och även om de inte är arkitektritade finns det en arkitektonisk medvetenhet, säger Annica Lindberg.

De anses också ha ett storslaget läge samtidigt som de visar på gruvnäringens betydelse och är en viktig del av Kirunas identitet.

Men slutsatsen är trots allt att förfallet på byggnaderna är för stort för att det ska motivera en renovering.

- Det är omfattande skador på stommarna på grund av det eftersatta underhållet. Från laven faller det till och med ned stenar, säger Iréne Gustafsson.

- Dessutom har de ett lågt industrihistoriskt och pedagogiskt värde. Området är inte bevarat i övrigt och det är svårt att visa vad som har försiggått här, tillägger Annica Lindberg.

Slutsatserna är i linje med LKAB:s planer.

Sysselsatte 350 man
Marken vid Luossavaaras fot ska användas till annat och området ska saneras och rensas från de byggnader som återstår från gruvepoken.

Gruvepoken sträckte sig mellan åren 1920 och 1966 och som mest arbetade 350 personer vid gruvan och tillhörande verk och verkstäder.

Snart är allt ett minne blott.

LKAB har redan börjat riva inne i byggnaderna och under våren ska de tuggas ned.

- I september ska området vara sanerat och då ska man kunna använda det till vad som helst, säger Niklas Nordin, projektledare vid LKAB.

Ett nytt kulturområde?
Klart är att nya väg E10 ska passera här om bara några år. Den nya sträckningen ska vara klar senast 2015.

Platsen har också nämnts som lämplig som ett kulturområde med plats för exempelvis ett framtida länskonstmuseum och samiskt parlament. Ett kulturområde kan alltså komma att ersättas av ett annat.

Fakta Attityd-undersökningen

➤ 189 personer svarade på attitydundersökningen om industribyggnaderna på Luossavaara. Knappt hälften var Kirunabor eller före detta Kirunabor.

54 procent (62 procent bland Kirunaborna) hade kännedom om lavens och sovringsverkets funktioner.

81 procent tycker de har värden som minnesmärken, landmärken.

61 procent tycker att de har estetiska värden.

71 procent menar att det är en förlust för Kiruna om de försvinner (62 procent bland Kirunabor).

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om