På Demografiska databasen är det låg stämning så här mindre än en månad innan verksamheten läggs ner. Christer Funck är områdeschef för enheten, en av tre enheter i norra Sverige.
– Vårt uppdrag har varit att samla värdefull information om befolkningen som forskare inom många olika ämnesområden har kunnat nyttja till sin forskning. Vi digitaliserar dokument från kyrkoböcker. Man kan säga att vi har byggt infrastruktur för demografisk forskning, förklarar Christer Funck.
Verksamheten har Umeå universitet som huvudman och har bekostats av Vetenskapsrådet. När man startade, 2001, var uppdraget att bygga en befolkningsdatabas där det fanns samisk befolkning representerad. Man började med nordligaste inlandsregionen och i dag är massor av individer dokumenterade.
– Vårt arbete möjliggör forskning från och med i dag och sekler tillbaka. Det är världsklass. Det finns ingen annanstans i världen en så detaljerad källa över befolkningen som det här, säger Funck.
Det är en kombination av indragna anslag från Vetenskapsrådet och att data redan tagits som påverkar nedläggningen.
– Vi har slutfört vårt arbete med att registrera kyrkoboksdata över regioner där det finns ursprungsbefolkning. Det arbetet är klart.
När Demografiska databasen hade som störst verksamhet jobbade tolv personer här. I dag är de sex. Örjan Naalisvaara och Ingegerd Nilimaa är båda excerpister. Det är yrkesbenämningen för de som utför kyrkoboksdokumentationen.
– Antalet excerpister har gått ner under de senaste tio åren. Vår yrkesgrupp finns bara förutom på Demografiska databasen i Haparanda och Jörn, i Umeå och Lund, säger Örjan Naalisvaara.
Vad ska du göra efter nedläggningen? Ser du några möjligheter att få använda din kunskap?– Nej. Det är svårt att säga. Jag lever på hoppet. Med min ålder är det inte så lätt att få något nytt och jag kan ju inget annat, säger Örjan Naalisvaara, som pendlat tio mil dagligen till jobbet i Karesuando sedan starten 2001.
Ingegerd Nilimaa är Karesuandobo och är lika ovetande om vad framtiden bär för hennes del.
– Jag tycker det känns fruktansvärt. Det är ett tufft läge. Jag är en äkta ”inföding” och vill inte flytta. Hade jag velat flytta härifrån så hade jag gjort det.
Karesuando är Sveriges nordligaste samhälle beläget 18 mil från Kiruna. Det kan kännas långt bort. Men för de boende här finns ett annat sätt att se på saken.
– Vi har 25 mil till Tromsö, 14 mil till Kautokeino, 31 mil till Rovaniemi och 40 mil till Luleå. Karesuando ligger mitt i och inte långt bort. Här bor svenskar, samer och finländare. Många kan flera språk och många turister kommer hit, säger Laila Idivuoma, som driver en tyg- och slöjdaffär i byn.
Laila Idivuoma säger att hon alltid trott på Karesuando och att hon valt att starta eget för att hon vill jobba på orten.
– Jag har skaffat jobb åt mig själv. Annars hade jag fått åka till stan och pendla, säger hon.
Vad säger du om nedläggningen av Demografiska databasen?– De som jobbar där har ju familjer så det är ju inte bara en person som drabbas. Långsiktigt drabbas hela bygden, säger hon.
På hälsocentralen finns distriktssköterskan Maria Hurri Nilsson. Hon valde att flytta till Karesuando från Jämtland för tio år sedan.
– Jag var här på loven när jag var liten. Min mamma kommer från Mertajärvi. Senare träffade jag min man som är från trakten. Vi valde mellan Östersund och Karesuando, och det blev Karesuando, säger hon.
Familjen trivs bra och förutom renskötselföretaget så jobbar Maria Hurri Nilsson på samhällets enda vårdinrättning, Norrskenets hälsocentral. Här får man ta konsekvenserna av regionens neddragna ambulansservice.
– Vi är som en akutmottagning här numer. Hit kommer de som har drabbats av exempelvis infarkter.
Förutom de försämrade vårdinsatserna tycker hon att byn är ett bra ställe att leva i. Det är få ställen av Karesuandos storlek som kan ståta med två skolor och två förskolor. Ett kommunalt och ett samiskt alternativ. Här är samerna majoritetsbefolkning.
– Den största näringen här är rennäringen, helt klart. Sedan finns ju affärer och industrier förutom slakteriet.
Maria Hurri Nilsson tycker som de andra Karesuandobor vi pratar med att det är tråkigt med nedläggningen av databasen.
– Det är de enda så kallade kontorsjobben här. Det är synd att den typen av jobb försvinner, säger hon.