Björn Lund i fältarbete vid en tillfällig seismisk mätstation på fjället ovanför Torneträsk järnvägsstation. Björn Lund med kollegor specialstuderade jordskalven på Pärvieförkastningen som är 9500 år gammal och som bidrar till mätningarna av gruvpåverkade seismiska händelser.
Datan kommer från Svenska nationella seismiska nätet (SNSN) som ligger under Uppsala universitet. Att det skett fler skalv över tid står klart och att de kan komma i serier. En vecka från nyårsdagen har SNSN registrerat närmare 40 gruvskalv i Kiruna och ett tiotal i Gällivareområdet. Den skalvtätaste dagen registrerades hela sju gruvskalv i Kiruna.
Men värdering av en mätvecka är svår att göra.
– I Kiruna hade man en topp i samband med det stora skalvet i maj 2020. Jämfört med då är aktiviteten lägre nu. Generellt sett har det blivit mer med tiden, det kanske inte är jättestora mängder, men på längre sikt ser man skillnader. Det tenderar att bli fler och större skalv ju djupare man går ner i gruvan och bryter. Spänningarna i jordskorpan förändras med djupet, desto djupare man går desto mer ökar spänningarna, säger seismologen Björn Lund vid Uppsala universitet.
Tusentals markrörelser sker varje dag i Malmfältens gruvområden och det registreras av ett stort antal mätutrustningar som är utplacerade i gruvsamhällena. LKAB har ett omfattande, utbyggt nät för att mäta markrörelser eller seismiska händelser. Parallellt med gruvbolagets egen utrustning finns ett antal mätverktyg som registreras hos forskarna vid SNSN.
– Vi har en AI, en maskininlärningskod, som automatiskt försöker skilja på sprängningar och gruvskalv eller naturliga jordbävningar. I våra system som lokaliserar jordbävningar får vi in annan data än från naturliga jordbävningar och då måste vi försöka skilja ut dem från det som registreras från gruvan, säger Björn Lund.
Bakgrunden till mätningarna runt Kiruna och Gällivare är en händelse för 9 500 år sedan. När istäcket drog sig tillbaka efter istiden uppstod en kraftig seismisk rörelse som ledde till att världens hittills längsta kända postglaciala förkastning uppstod.
Ett spricksystem som omfattar 15,5 mil.
– Det var en väldigt stor jordbävning när isen försvann. Den största uppmätta jordbävningen i Sverige var 1904 utanför Kosteröarna på västkusten med magnituden 5,4. Det vi vet från geologi och seismologi är att jordbävningen bakom förkastningen som går väster om Kiruna, Pärvieförkastningen, kan ha varit så stor som magnitud 8. Den gör att vi har ett intresse för området. Det spricksystemet är fortfarande väldigt aktivt och därför mäter vi seismiska händelser i Malmfälten. Vi lokaliserar jordbävningar men registrerar då också andra händelser, säger Lund.
Vad kan den sprickan påverka idag?
– Där är mycket små naturliga jordskalv. Under de sista 20 åren är den största jordbävningen som vi mätt upp där 3,6 magnitud norr om Torneträsk. Förkastningssystemet går från Saltoluokta och norrut, under Torneträsk och vidare. Även om sannolikheten är låg så är det inte omöjligt att man kan ha riktigt stora jordbävningar, säger Björn Lund.
På SNSN:s nätsida läggs information ut om aktuella seismiska händelser sorterade i kategorier.
– Utanför Malmfälten är det oerhört bra tillförlitlighet, där är uppgifterna om händelsernas typ korrekta till 98 procent ungefär. I Malmfälten funkar det inte riktigt lika bra. Där är tillförlitligheten 90 procent. De händelser som vi lägger ut automatiskt är lite större och har någorlunda bra analys. Vi har dock en osäkerhet på 5-6 kilometer geografiskt, ibland mer för vissa typer av gruvskalv, säger Björn Lund.
Björn Lund, seismolog.
I efterhand görs en manuell analys av alla naturliga jordbävning och större sprängningar, då förbättras den geografiska noggrannheten och magnituden, och typen kontrolleras. Det seismiska nätet är också till för att informera människor om varför seismiska händelser pågår och varför det skakar.
– Människor i Kiruna och Malmberget vet ju att det mesta av skakningarna kommer från gruvorna och man är van vid det vid sprängningarna, men när det är lite större gruvskalv får vi frågor om hur stora de har varit och vad vi vet om det.
Finns det oro fast människor i Malmfälten är vana?
– Ja, det gör det ju. Speciellt när det är stora eller många skakningar. Det har varit serier i Malmberget till exempel nu på senare tid, flera större skalv som kommer tätt på varandra och då blir folk oroliga förstås.
Det högst uppmätta gruvskalvet enligt era mätningar under den senaste veckan är magnitud 2,2 i Kiruna. Vad säger det dig som seismolog?
– Det är ett lite kraftigare skalv med svenska mått mätt och har förmodligen kunnat kännas i hela staden när de är så stora. Jämför man med naturliga jordbävningar, som vi har få av i Sverige, har vi knappt tio per år i landet som helhet med 2,2 som magnitud. Det är klart att det känns i staden, säger Björn Lund.