Kirunapolitikern Gunnar Selberg är mer känd i länet jämfört med många andra lokalpolitiker i Norrbottens kommuner som mestadels jobbat i opposition.
– När man är i Luleå eller Piteå så tycker min fru att det är jobbigt när folk tittar och man hör: Där är han, politikern från Kiruna. Jag har inget emot det, säger han.
Det är en talande beskrivning av hur Selberg ser på sig själv, sin politiska roll och vad som är viktigt för honom.
– Det är Kirunas bästa som jag har för ögonen. Så har det alltid varit.
Centerpartisten Gunnar Selberg har mest jobbat i opposition med ett avbrott som kommunalråd under förra mandatperioden då han satt i kommunledning med Moderaterna, Sjukvårdspartiet och Kristdemokraterna. Hans politiska bana började för drygt 30 år sedan med ett telefonsamtal.
– 1994 kom Lars Törnman kom till makten och jag anmälde mitt intresse. Jag sa att jag är inte socialdemokrat men jag är engagerad i Kiruna och behöver ni hjälp med något så är jag villig att ställa upp. Det var de inte. Men senare tappade de ordförande i kommunrevisionen och då ringde de mig.
En tid efter att han hoppat av uppdraget i revisionen greppade han telefonluren igen. Samtalet gick till Stefan Tornberg, norrbottning och riksdagsledamot för Centerpartiet.
– Jag sa att jag var intresserad av att gå in i politiken och vi fick två mandat direkt efter att ha varit utanför fullmäktige länge. Jag hade inga planer på att bli kommunalråd men det gick så bra för oss att jag hamnade där 2018.
Vilken roll tycker du bäst om: Oppositionsledare eller kommunalråd?
– Jag föredrog att vara kommunalråd. Att vara i opposition är enklare men samtidigt får man ingenting gjort. Om jag föreslog någonting då kunde man nästan vara säker på att det blev tvärtom. Om något var riktigt viktigt för mig då valde jag att inte föreslå det utan försökte lobba in det på annat vis, att låta någon annan komma med det.
Gunnar Selbergs attityd har diskuterats flitigt.
– Det har varit orättvist många gånger. Bilden man försökte bygga utav mig var att jag gick på så himla hårt. Men ingen kan ge ett enda exempel på när jag har varit nedvärderande mot någon. Min energi fick de andra nästan att huka sig i bänkarna. Då kompletterar man bilden att jag var elak också.
Som kommunalråd har han blivit känd för att sätta hårt mot hårt mot LKAB. Bland annat i flera affärer kring samhällsomvandlingens processer.
– Min ambition har varit hela tiden att vi inte ska behöva använda andra pengar än samhällsomvandlingspengar när vi återuppbygger. Det har varit en grundprincip.
Hur kommer det sig att du kräver att LKAB ska komplettera?
– Det är ett skrivet avtal och man kan inte komma efteråt och böla. Vi gjorde misstag när vi 2014 gick med på det här avtalet. Om kommunen gjorde ett misstag där kan inte staten säga att de får skylla sig själva, att det där får Kirunaborna ta. Man omförhandlar avtal ibland och det här måste omförhandlas.
Ser du någon ljusning i samarbetet med LKAB och den nya kommunledningen?
– Jag tog på mig rollen som "bad guy", någon måste göra det. Vi höjde priserna på vissa fastigheter som LKAB skulle köpa. En av industrifastigheterna höjde vi från 12 miljoner till 17 miljoner, den var värderad till 12. Jag vill ha 17 annars säljer jag den inte sa jag. Det gillade de inte men det kan ju skapa förutsättning för min efterträdare. Vi var tvungna att ta tillbaka pengar någonstans.
I backspegeln finns det andra affärer som han är nöjd med.
– Stena Metall-tomten och Elitehotellet. Där vi har flyttat över kostnadsansvar från kommunen till LKAB. Att bostadsrättsinnehavare ska erbjudas ny bostadsrätt och inte bara villaägarna är jag också jättenöjd med.
Han önskar att han haft mer tid än fyra år på sig att ställa om "kulturen i kommunen".
– Jag drev kommunen som jag drev mitt lilla företag. Jag är ganska slösaktig med pengar men när det handlar om kommunens pengar är jag jätteförsiktig. Många i huset tyckte att det var tråkigt att ha mig som kommunalråd – att jag bromsade allting.
Han tillämpade en så kallad återbesättningsprövning inom kommunen som han kritiserats för.
– Det fanns en bild av att jag satt som någon despot och skulle bestämma. Alla tjänster skulle godkännas av mig. Skolan och omsorgen gick fria men allt annat skulle gå via mig. Jag skäms lite när jag säger det, det är hemskt, så ska man inte vara som ledare. Det handlade om att skapa en kulturomställning i kommunen. Vi brukade skoja hemma om gatorna var dåligt plogade att det var "den där jävla Gunnar Selbergs fel". Men det är också ett pris man får betala om man sticker ut.
Stadsomvandlingarna i Kiruna och Gällivare innebär att lokalpolitiker ska hantera stora värden och stora skeenden.
– Jag kom in i en intressant fas för grundarbetet var ju gjort och stadshuset var på plats. När jag lämnade efter fyra år hade vi ett uppbyggt centrum. Det var tacksamt för oss. LKAB kom in i april 2004 och september 2022 hade vi ett nytt centrum uppbyggt, en stad, 18 år senare.
Men att ta över i pågående processer har också haft sitt pris.
– Badhuset fick vi i knäet. Där hade många beslut tagits tidigare om storlek och huvudprojektledare. Det var intressant men samtidigt kändes det lite surt eftersom vi ville köra den här nyckel-mot-nyckel-principen. Nu fick vi kliva in, ta riskerna och kostnadsfördyrningarna.
Mycket av de politiska framgångarna har handlat om personprofilering, inte minst med annonser i det lokala annonsbladet.
– Jag skulle vilja säga att vi var skickliga på marknadsföring. Jag knallade omkring när jag var liten och sålde lotter och tavlor. När jag var klar med lärarhögskolan och flyttade till Luleå kände jag mig understimulerad så då blev jag dammsugarförsäljare åt Electrolux. Jag har alltid tyckt att det är roligt att sälja, jag har varit rätt bra på det också. Det var inte dammsugaren jag sålde utan jag sålde in mig själv.
Har du sålt i politiken också?
– Som politiker handlar det ännu mer om det. Det är ju inte skattesatsen vi säljer utan det är ett personligt förtroende man skapar. Min fördel i det sammanhanget är att jag inte brukar fundera på vad jag ska säga. Jag säger det jag tänker, det som kommer i huvudet just då och det tror jag är ett vinnande koncept. Om man funderar på vad man ska säga då blir det inte lika bra och trovärdigt.