Sandra Ylikangas skrev i en grupp på facebook och frågade kirunaborna hur de tycker att Kiruna egentligen låter.
Sättningarna i gruvan, sprängningarna på natten, malmtågets gnissel och stadshusets klockspel var några av svaren som kom in. Men också prasslet från vinterkläderna, bruset från Rautasälven och när någon säger "jajamensan" eller "nå".
Sandra Ylikangas studerar bildjournalistik och gör nu sitt examensarbete om Kiruna. Just nu befinner hon sig i staden och fotar, men gör även intervjuer med kirunabor och fångar upp hur staden låter - hittills har hon bland annat fångat upp snön som knarrar och ljudet i kyrkolunden.
– Jag har intervjuat privatpersoner och varje person har gett sitt eget perspektiv på staden, så jag har fått in det samiska perspektivet, det finska språket, gruvarbetarens perspektiv. Det har varit väldigt intressant.
Själv är Sandra Ylikangas uppvuxen i Kalix och bor numera i Stockholm. Tanken från början var att göra ett examensarbete om stadsomvandlingen.
– Jag är intresserad av gruvpolitik och om stadsomvandlingen. Det är inte så många i södra Sverige som vet om att staden ska flyttas på grund av gruvbrytningen. Men när jag väl började jobba insåg jag att staden förändras hela tiden, så det formade sig ganska snabbt som en historia över Kiruna.
I slutet av april ska arbetet vara klart och det blir vernissage i Stockholm, men förhoppningen är också bilderna och ljuden kan ställas ut även i Kiruna.
Hur tycker du själv att Kiruna låter?
– Det är mycket ljud relaterat till snö och kyla och kan vara en lite dov
tystnad på kvällen. Men det bullrar ju ganska mycket från olika plogbilar och lastmaskiner, så även om det är en liten stad så är den aldrig ritkigt tyst.