Efter att försvaret på 50-talet dumpat hundratals lådor med granater i Ala Lombolo, och LKAB via kommunens reningsverk pumpat ut närmare 200 kilo kvicksilver i sjön under stora delar av 1900-talet, visade det sig plötsligt i början av 90-talet att sjön man fyllt med kvicksilver och granater i decennier var fullkomligt sprängfull med gifter.
En utredning initierades för att få reda på exakt hur omfattande föroreningarna var och vilka risker för miljö och hälsa som följde. När utredningen stod klar 2008 kunde man konstatera att den natursköna vattenspegeln som omsluts av ett populärt elljusspår i själva verket var en tickande miljöbomb.
Efter många turer och långa förhandlingar skrev länsstyrelsen, SGU, LKAB och Kiruna kommun under en avsiktsförklaring september 2014. Med gemensamma krafter tog de sig frivilligt an uppgiften att sanera sjön med början 2015. Men pilotprojektet skjöts upp ett år till 2016, utvärdering skulle följa 2017 och en totalsanering skulle kunna komma till skott 2019. Sedan blev det 2017. Sedan 2018.
Nu skjuts alltså projektet upp igen till sommaren 2019.
– På grund av missförstånd i kommunikationen har vi valt att skjuta upp pilotprojektet ett år. Vi kommer inte hinna få ett tillstånd som vi behöver. Projektet är väderkänsligt och vi skulle komma igång för sent, säger Klas Arnerdal enhetschef för renare mark och vatten på SGU.
Utöver att den fyraåriga uppskjutning har dessutom utvidgats under årens gång. Från en uppskattad total tid på tre år innan en totalsanering kan påbörjas, antas pilotprojektet ta två till tre år innan det kan utvärderas. Detta förutsatt att saneringsmetoden - tidigare oprövad i liknande sammanhang - fungerar.
– Det är svårt att säga. Totalsaneringen kommer ta längre tid än pilotprojektet. Det handlar inte om tio gånger så länge snarare kanske om det dubbla.
Det tar tid - och vad enligt riskbedömningen för Ala Lombolo är tid just vad som är problemet. I takt med att gruvdriften fortlöper riskerar sjön att avvattnas på grund av sprickbildningen. En avvattning av sjön skulle lämna människor och djur i området mer exponerade för gifterna som i ligger i sjöns bottensediment. Vid en torrläggning skulle kvicksilvret spridas lättare vid kontakt med luft och växter i området, men även riskera att ledas ned i gruvan och forslas vidare till Kalixälven genom LKABs saneringssystem.
Men än föreligger ingen tidspress för saneringen, menar Arnerdal.
– Vi har inte fått några signaler från LKAB som har hand om deformationsprognoser som gör att vi känner oss pressade.