Konflikten handlar i grunden om tillgång till betesmarker för renarna, en intern angelägenhet mellan samebyarna, enligt Rannerud.
Det gäller i första hand fallet där Könkämä samebys renstängsel vid två olika tillfällen utsatts för skadegörelse, vilket innebär att renar från Vittangi skogssameby kan vandra in på betesmarker som tillhör Könkämä sameby.
Men Jan Rannerud är även medveten om det tidigare fallet av sabotage, som gällde ett stängsel mellan Lainiovuoma sameby och Saarivuoma sameby.
– Det är inte så enkelt för Sametinget att agera i frågan eftersom det inte finns några misstänkta för brotten eller någon som tagit på sig skulden. Men jag är av uppfattningen att det här är något som sker internt mellan samebyarna. Det är knappast någon gärningsman utifrån utan det grundar sig i markkonflikter mellan byarna, säger han.
Förra veckan befann sig Jan Rannerud på Sametingets plenum i Gällivare, där han mellan de olika ärendena passade på att ventilera frågan med berörda.
– Jag har pratat med Könkämä sameby och planerar att kalla till ett möte för att rensa luften. Jag har även tidigare haft en dialog med Laniniovuoma sameby. Men de här frågorna kräver en sittning med samtliga parter för att lösa. Det måste till ett fysiskt möte, och det är inte så enkelt att få till en tid som passar alla.
Bakgrunden till konflikterna är nya gränsdragningar mellan byarna, som fastslogs år 2000. Tidigare har bland andra Saarivuoma sameby överklagat beslut om att bygga stängsel efter de nya gränserna.
7,5 kilometer av Könkämä samebys renstängsel har förstörts.
Sedvanerätt upparbetad under hundratals år ställs mot de nya besluten om gränser, enligt Jan Rannerud.
– Beslutet har inte överklagats, och därmed vunnit laga kraft. Det är lagstadgade gränser och det måste man förhålla sig till. Det finns också en missuppfattning i byarna när det gäller sedvanerätten, att den skulle följa med en person. Det gör den inte utan den utgår ifrån bruket av marken, säger han.
Vad kan Sametinget göra för att lösa knuten?
– Vi ska undersöka om det går att hitta kompromisser. Kanske om det går att omförhandla vissa gränser och hitta överenskommelser byarna emellan. Men jag vet inte vilka förutsättningarna är för det ännu.
Jan Rannerud anser att situationen är både bekymmersam och komplicerad.
– Något måste hända för så här kan vi inte ha det.