Sarrivuoma sameby förlorade först i norska tingsrätten och sedan även i den andra instansen som heter lagmannsrätten. Men i förra veckan bestämde Høyesterett, Högsta domstolen i Norge, att Saarivuoma har rätt till sina traditionella betesmarker på den norska sidan. Det är där samebyns renar har sitt sommarbete.
– Jag har aldrig tvivlat på att vi har rätt. Vi har vunnit en gång tidigare för 53 år sen. Ju äldre man blir desto mer tänker man på att barn och barnbarn ska ta över, säger Per-Anders Nutti.
Vad betyder domen för er?
– Vi har hållit på sedan 1997. Då började förhandlingar mellan norska och svenska staten om hur svenska samer ska beta med sina rendjur över andra sidan gränsen. Vi har alltid hållit på att det är våra rättigheter och att det är våra förfäder som har varit där. Alla dessa platser som finns på norska sidan är namngivna av våra förfäder. Alla bäckar, sjöar, fjäll och dalar, alltihop. Man vill ju föra det vidare. Sen att norska staten har försökt att ta ifrån det från oss gör att man blir ännu mer benägen att fajtas för det.
Den här konflikten går långt tillbaka i tiden. I Altevann-målet 1968 vann Saarivuoma och Talma samebyar rätten att ha renbeten på sina traditionella marker i Norge.
Men redan 1972 kom en ny renbeteskonventionen mellan Sverige och Norge och i den förlorade Saarvouma rätten till markerna på den norska sidan.
Konventionen från 1972 löpte ut 2005. 1997 började länderna förhandla om en ny konvention, men förhandlingarna strandade 2005.
– De har inte funnits något avtal utan Norge gjorde sin egen lag och det är det vi har tyckt har varit helt fel. Svenska staten sa också Norge har brutit mot Lappkodicillen som de har kommit överens om 1751, men Norge brydde sig inte om det.
Därför stämde Saarivuoma den norska staten 2018 och det är det målet man har vunnit nu. Men samebyn ville ha ensamrätt till markerna på den norska sidan, men det fick den inte enligt domen i Högsta domstolen.
– Inte enligt vad de säger. Nu är det upp till svenska och norska staten att kanske komma överens eller i alla fall inleda nya förhandlingar. De har inte haft förhandlingar sedan 2005, säger Nutti och fortsätter:
– Det är samebyarna som blir lidande av det. Det är inte bara vi utan alla som har gränsöverskridande marker blir lidande av det.