Vi träffas på ett café. Tony Björkenvall beställer vanligt bryggkaffe och en mazarin. Han har på mobilen, "ifall Hanna ringer". Nioåriga dottern bor hos honom varannan vecka.
Och vad kommer vi tittare att få se under våren på SVT?
- Ofta när man ser något från Tornedalen så kommer det här vemodet fram som är så känt. Lite dystert så där. Det är två gamlingar som sitter i ett kök och lyssnar på när klockan tickar. Inget händer. Vi hoppas att vi kommer kunna lyfta fram en annan bild. Vi vill visa det positiva. Sedan kommer det handla mycket om musik, vi kommer spela låtar i varje program. Det känns kul.
Men du kan inte meänkieli, som serien ska handla om?
- Nej, jag får representera den som inte kan i programmet, svennen. Markus kan ju både "riktig" finska och meänkieli, han har dubbla modersmål. Jag kan några fraser, typ glosor och förstår lite, lite grann när någon pratar.
- Där kan det faktiskt finnas en liten...sorg i mig, vemod. Min farfar, som jag stod nära, han pratade meänkieli. Kanske skulle vi kunnat komma varandra ännu närmare om jag kunnat språket? Jag hörde ju att han kunde uttrycka sig på ett annat sätt när han pratade meänkieli. Mindre nyanser när han pratade svenska liksom.
Hur stor del står ni själva för vad gäller innehållet
i programmet?
- Vi har, tillsammans med produktionsbolaget, arbetat fram ett slags manus. Men vad som händer på vägen vet man ju aldrig. Vi är ju musiker trots allt.
Om jag säger att folk här uppe har ett rätt hårt språk, vad säger du då?
- Ja, jag brukar tänka på hur vi pratar här uppe, det är rakt på liksom, när man hör sig själv på radion. Helvete...hur låter jag egentligen?
- Men kanske är det därför vi här uppe uppfattas som ärliga och raka? Vi pratar tydligt. Vi lindar inte in något, vi småbjäfsar inte, utan vi börjar skälla direkt (skratt). Som min farfar, han ringde ju och skällde ut dig för flera år sedan när du inte hade skrivit om Willy Clay Band. Vi skulle på turné i Skottland Willy Clay Band är Tonys band som är vilande reds anm.) (skratt).
Gjorde han? Vad hände sedan?
- Du ringde Reine i bandet (Tuoremaa reds anm.) och sa att du blivit utskälld av någons farfar. Sedan skrev du en artikel och farfar var nöjd och stolt (skratt). Vi drar det där som en anekdot ibland.
Vi har pratat en del om ditt och Markus Fagervalls musikaliska samarbete. Till våren blir det skivsläpp på eget bolag. Men ibland är du på väg att ge upp musiken och "gå ner i gruvan", som du säger.
- Ja. Pengar har aldrig varit en drivkraft på det sättet, men för att kunna skriva och spela musik krävs tid och för att få tid krävs att du kan försörja dig på din musik. Några tusen måste i alla fall gilla vad du gör och betala för det. Du är inte så populär på jobbet om du säger att du behöver vara ledig tre veckor för att åka på turné. Ibland kan jag vara förbannad på min drivkraft, att jag har den. Att jag vill hålla på med musik.
- Fan, ibland skulle det vara skönt att nöja sig med att vara en stolt gruvarbete liksom. Men jag är inte dum i huvudet, jag har en dotter. Fungerar inte det här får det bli musik på hobbynivå. Nu kör jag taxi på halvtid. 2008 sa jag upp mig som jobbet på tekniker från Esrange för att försöka leva på musiken, det var när vi fick vara förband i Globen åt John Fogerty.
Ångrar du dig?
- Ibland. Den 25 (skratt). Det tog inte fart som jag hade hoppats på. Men jag satsade.