I hans arbetsrum på Institutet för rymdfysik, IRF, strax utanför Kiruna, trängs allehanda litteratur, mappar och pärmar. Hans vetenskapliga bas är en plats där han tillbringar en stor del av sin tid.
– Jag jobbar både här och hemifrån. Men efter det att jag blev sjuk för arton år sedan så jobbar jag oftare hemifrån. Det fungerar bra för mig nu, säger Yamauchi, som i dagligt tal kallas för Yama.
De flesta som bor i Kiruna med omnejd har sett honom tränandes med sin rollator - i ur och skur. Faktum är att han tränar för att övervinna en sjukdom som han drabbades av för arton år sedan och som förlamade honom från axlarna och nedåt. Idag är han så pass rörlig att han kan räkna in hela åtta halvmaror från Luleå stadsmara. I slutet av maj gör han sin nionde halvmara i Luleå. Arrangörerna har förståelse för hans situation och släpper iväg honom nittio minuter före övriga startande.
Dr Masatoshi Yamuchi är en målmedveten person som trots sjukdomen också fortsatt envetet med sin forskning.
-– Jag har alltid jobbat mycket. Innan jag blev sjuk kanske det handlade om 150 procent i veckan. Nu jobbar jag mindre men ändå ganska mycket, säger han och skrattar till.
För en tid sedan fick han motta en medalj, ett hedersutnämnande för sin mångåriga forskargärning. Den mottog han inför generalförsamlingen European Geoscience Union i Wien. Julius Bartels-medaljen tilldelas personer som gjort något extra i forskarvärlden. Han fick den för sitt "extaordinära arbete inom rymdfysik och planetvetenskap".
Han är en mångfasetterad forskare. Han spänner över flera stora områden och det är ovanligt för forskare som gärna snöar in på specifika och detaljerade ämnesområden.
– Ja, så är det. Man studerar gärna ett område och olika aspekter. Jag brukar säga att jag är en forskare som vill kunna ta på det jag gör. Jag är ingen modern forskare som bara ägnar mig åt teorier. Jag vill få ut något praktiskt av det, säger han.
Yama växte upp i Miyazaki i södra Japan. I tidig ålder visste han att han ville bli forskare. Han upptäckte sin forskarådra via naturen omkring honom.
– Jag började studera havet. Hur det fungerade. En vulkan som fanns i närheten av där jag växte upp intresserade mig också. Jag ville veta vad som styr allt, säger Yama.
Via Kyotos universitet i hemlandet Japan åkte han sedan till Alaska för vidare studier och han doktorerade även där efter fem år.
Den första svenska satellituppskjutningen, Viking, styrdes delvis från Kiruna. Dess uppgift var att samla in fakta och information om norrsken.
– Jag var med på ett internationellt rymdmöte, i USA 1988, och när Viking-projektet presenterades blev jag så imponerad. Dessförinnan visste jag inte att Kiruna var så starkt på rymdforskningsområdet. Jag blev så imponerad av kvaliteten på IRF så att jag sökte mig hit. Och här är jag ännu, tjugoåtta och ett halvt år senare, säger Yama.
I Kiruna stöter han tidvis på turister från sitt hemland, Japan. Men det bor även en del japaner här. Yama säger att det handlar om ett tiotal japaner som är bosatta på orten.
– Det bor fler japaner här än i någon annan arktisk stad, ovanför polcirkeln, så jag brukar säga att Kiruna är Japans arktiska huvudstad, säger Yama och skrattar.
När Yama talar om sin forskning så handlar ordpaletten om joner, syre och andra beståndsdelar. I hans värld är det påtagliga och konkreta saker men för den oinvigde kan det vara svårt att fånga in alla begrepp.
Hans forskningsintressen sträcker sig från solvindens växelverkan med jorden över magnetosfärisk fysik till undersökningar av möjligheterna till liv på andra planeter. Han har också starkt bidragit till vetenskapen på flera olika sätt och bland annat ökat förståelsen för varför vissa planeter är beboeliga, medan andra inte.
Han har varit en del av många stora konkreta rymdprojekt som bedrivits från forskningsstationen i Kiruna. Dessutom har han skrivit en uppsjö med vetenskapliga artiklar på sina forskningsområden.Han publicerar vetenskapliga skrifter för båda forskare och allmänheten på engelska och som här japanska . Just nu befinner han sig i startgroparna för ett nytt projekt som om det antas och finansieras kan gå i mål om sju år.
– Jag vet inte ännu om vi får starta projektet. Det vet jag inte förrän om kanske tre år. Det är ett samprojekt med Japan, där vi ska skicka upp en satellit ovanför norrskenet för mätningar. Jag är speciellt intressad av att se om och hur mycket kyla som norrskenet släpper iväg uppåt, säger han.
Förutom forskningen och träningen så skriver han berättelser. Föga förvånande håller han sig inom genren science-fiction. Men arbetsvolymen påverkar tiden han har för att skriva sina sci-fi-historier. Han säger att det inte har varit så mycket skrivande under en period.
Vad skriver du om. Är det om utomjordingar, människor eller planeter?
– Jag skriver om allt. Jag får ideer och så skriver jag ner dem. När jag tränar tänker jag mycket och då kan det komma ut en berättelse.