Attention-Kiruna reagerade på kommunalrådet Gunnar Selbergs (C) uttalande innan jul om den nioåriga flickan som inte får någon assistent i skolan. Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, som till exempel ADHD och Aspergers.
Enligt Selberg kan flickan ha kommit i kläm när kommunen bromsade och drog ner på antalet elevassistenter, men att det är viktigt att nu agera snabbt och hantera frågan.
– Vi anser att man har gjort fel, man ska inte dra ner och sedan se över behov. Man ska över behovet först och sedan se över vilka resurser man behöver ha. Det blir ett glapp på över ett år för vissa elever på det här sättet. Tiderna för utredningar och handläggningstider både till rektor och sedan upp till skolledningen blir väldigt långa, säger Lena Unneberg.
Hon menar att skollagen står högre än kommunens enskilda budget.
– Säger man att budgeten är 15 miljoner och det till exempel är tio stycken som ska ha assistent men pengarna räcker bara till åtta, då väljer man ut vilka åtta som ska få, så det kommer inte att vara behovsprövat. De tittar på sin budget och anpassar resurserna efter det, inte tvärtom.
Gunnar Selberg jämförde kostanden för elevassistenter i Kiruna med övriga länet och menar att 15 miljoner är en väl tilltagen summa som är större än i andra kommuner.
Enligt Lena Unneberg så är jämförelsen med andra kommuner baserad på en rapport som är gjord av företaget PWC 2018.
– När man tittar på den så är undervisningskostnaden i Kiruna lägst i länet, men man måste titta på helheten. Det är knepigt att jämföra. Piteå exempelvis har egna resursskolor, då går det inte att jämföra lärartäthet och extraordinära kostnader. Man plockar verkligen russinen ur kakan där man tycker att det passar bäst.
I november 2020 slog Högsta domstolen fast att elever som har behov av stöd i skolan har rätt till skadestånd om skolan dröjer för länge med insatser.
– Därför kommer det fler och fler stämningar nationellt nu och det är fler och fler som visar på att skolorna inte gör rätt. Det är så jobbigt att man måste gå den långa vägen, du måste först prata med läraren, sedan rektorn, helst via mail så att du har en verifierad korrespondens. Sedan tar du klagomål till skolchefen och först därefter kan du göra en anmälan till skolinspektionen.