Rennäringens plåga – vintern utan slut

Den långa mardrömsvintern bara fortsätter för Laevas sameby. Mitt i den känsliga kalvningsperioden ligger snön fortfarande djup och stödutfodring är räddningen.

Egentligen skulle kalvarna födas uppe till fjälls, men där ligger snön fortfarande djup och barfläckarna är få. Kommunen har också nekat till skoterförbud. Då blir lösningen utfodring i hägn.

Egentligen skulle kalvarna födas uppe till fjälls, men där ligger snön fortfarande djup och barfläckarna är få. Kommunen har också nekat till skoterförbud. Då blir lösningen utfodring i hägn.

Foto: Maria Unga

Kiruna2020-05-17 18:13

Första snön kom redan i slutet av september. 40-50 centimeter blötsnö föll över Kirunafjällen och en isskorpa närmast marken låste renbetet.  
– Det var en olycklig början av vintern och det blev oroligt i renhjorden, de stannade inte och betade, de ville börja röra sig västerut. Vi blev tvungna att börja samla och använda helikopter. Det blev en mycket kostsam samling, men vi lyckades ganska bra, säger Per-Erik Stenberg, ordförande i Laevas sameby. 

Han började stödutfodra renarna och ansökte om katastrofstöd hos Sametinget den 19 december. Då hade renarna helt sluta gräva efter mat. 
– Det blev bara värre och värre, det kom mer och mer snö. Det är snörekord i Kiruna i vinter, det gamla rekordet var på 3,15 meter och det har nog slagits med råge. 

Många renskötare har tagit hem renar eller matat dem ute i skogen. För tillfället matar Per-Erik Stenberg renar i ett gärde några mil utanför Kiruna. Kärran med pellets som han kör ut till renarna dagligen kostar ungefär 2000 kronor. Samebyn har möjlighet att ansöka om stöd från Sametinget och om den beviljas kan de få ersättning för halva kostnaden. Men bara fram till sista mars. 

Per-Erik Stenberg pekar mot fjällen där renarna normalt är den här tiden. De är fortfarande vita av snö, som mitt i vintern. I gärdet har årets kalvar börjat komma. Vajornas mjuka grymtanden när de kallar på sina kalvar hörs över hela hagen. Korpar svävar över gärdet på svarta vingar, vill det sig illa hackar de sönder ögonen på kalvarna så att de blir lätta byten. 
Tidigare under dagen har en lös hund sprungit runt renarna och jagat iväg en grupp som strövade fritt. Under utfodringen hittar Per-Erik Stenbergs 14-årige son, Ailo, två döda renkalvar. De små kropparna var fortfarande varma. 
– Mest troligt har de blivit nedtrampade när hunden fick renarna att springa i panik. 

Vare sig Per-Erik Stenberg eller hans 85-årige far Emanuel Stenberg har upplevt en så lång vinter. 
– När jag föddes 1935 har det varit liknande. Jag har hört att de högg skägglav till renarna ännu under midsommar. Men skägglavsskogen tog slut. Det var 12 000 renar i Laevas sameby, knappt 1000 blev kvar. Det var en hemsk vinter.
Den här vintern behöver inte att sluta lika illa. 
– Nu har vi bättre möjligheter att stödutfodra. Men norrut har de hittat hundratals döda renar nu på våren, säger Per-Erik Stenberg.   

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!