Det är en vardagseftermiddag. Ragnhild Nilsson har precis kommit hem från ett politisk möte. Yngsta sonen Sigge, fjorton månader, fick ha barnvakt den här gången av de två andra sönernas, Enok och Joars, storasyster. Ragnhild Nilsson vet vad det som kallas för livspussel betyder i praktiken. Varannan vecka har hon tre barn hemma, andra veckan är Sigge den som helt sätter agendan. Då och då är hon "halvtidsambo" med Lasse som jobbar och bor i Luleå.
- Det är fullt upp, konstaterar hon.
Renfärs möter fetaost
Idag står renfärsbiffar med fetaost på menyn. De äldsta sönerna är hungriga efter skoldagen och vill sticka upp till Luossabacken för att åka slalom på kvällen.Samtalen i köket mellan familjen sker på både samiska och svenska. Sigge har en ren som mjukisdjur och visar upp hur härken låter. Ragnhild hade egentligen tänkt göra bönröra till biffarna - men Enok och Joar röstade för makaroner istället och vann i demokratisk anda.
- Vi äter i nästan bara ren hemma och jag använder renkött till allt. Indisk currygryta på renkött går jättebra till exempel, säger Ragnhild.
Enok berättar att hans absoluta favoriträtt är stekt souvas med bröd till som han drar upp stekflottet med.
Ekologisk hållbart mat
Köttfärsen har Ragnhild malt själv från kantbitar från höstslakten och märkt upp i 500 grams-påsar. Enkelt att ta fram och snabbt att tillaga. Har hon älgfärs blandar hon ren- och älgköttet till en viltfärs.
Hon växte upp i Perstorp, Skåne. Pappan var från Tåssåsens sameby i Jämtland och han såg till att det alltid fanns både ren och älg i frysen. Ragnhild var den enda eleven i Perstorp som tog med sig renkött till skolan utflykter.
- Vi åt alltid bra mat hemma, inget halvfabrikat eller pulversåser. Det där har naturligtvis påverkat mig. För mig är det viktigt med bra mat som är hållbart och har producerats under justa villkor.
Ragnhild säger att hon känner någon form av ur-tillfredställelse när hon vet att frysen är fylld med mat och upplever glädje när hon ser hungriga barn snabbt sleva i sig mat hon tillagat.
Vill bli renskötare
Hon hackar gullöken medan ströbröd får svälla upp i köttbuljongen Ragnhild sparat från gårdagens renköttsoppa. Löken fräser hon flytande margarin, rör sedan ner i färsen tillsammans med ett ägg och ströbröd, hon blandar om i färsen och bryter ner fetaosten. När hon fräser biffarna kommer en underbar doft och Sigge bestämmer sig för att sitta bredvid i barnstolen när mamma lagar mat. Kökslådan innehåll får undersökas systematiskt och en hel del redskap tycker Sigge passar bäst på köksgolvet. Joar hjälper till att ha koll på lillebror. Joar är tio år, går i sameskolan och vet vad han ska bli när han blir vuxen. Renskötare som farfar i Leavas sameby. Joar är ofta med på rengärden, kastar själv lasso och drar in renar för märkning. Hans farfar lär honom renmärken och Joar har också hjälpt till under renslakt.
- Det är roligt att vara ute i naturen mycket och lära känna djuren, säger han.
Ragnhild Nilsson tror att det kommer finns möjlighet att försörja sig på renskötsel även i framtiden.
- Ja, men det kommer att kräva ett stort mått av anpassning och trixande. Jag tror också att det kommer finnas en efterfrågan på viltkött som har en mycket liten negativ klimatpåverkan och bidrar till biologisk mångfald.
Ragnhild vispar till en gräddsås från skyn av biffarna och resten av buljongen och låter sedan biffarna glida ner i såsgrytan. Makaronerna är klara. Hon skär upp lite grönsaker och dukar bordet. Innan hon hinner ropa "Maten är klar" sitter tre pojkar vid köksbordet.
- Mamma lagar så god mat, säger Joar och lastar upp två biffar på tallriken.