Anders Karlsson, rektor, Högalidskolan, Kiruna,
Anders Karlsson, är sedan ett par år tillbaka rektor för 7-9 på Högalidsskolan i Kiruna, och han har följt diskussionen om "de" och "dem". En förändring som han ser som en fortsättning av det som skett med det svenska språket sen vi fick ett talande och skrivande språk.
– Språket idag är inte samma som på Gustav Vasas tid. Språket genomgår förändringar hela tiden.
Han menar att elever vanligtvis förfasar sig över grammatik och bävar över att behöva lära sig det, men Anders Karlsson menar att man inom skolans värld behöver presentera grammatik på ett bra sätt för att det ska ge positiva resultat.
– Skrivreglerna ska man se som hjälplinjer ungefär som högerregeln när du är ute och kör bil. En regel som finns där för att underlätta.
Grammatik blir då ett gemensamt ramverk för hur vi ska använda orden och kunna sätta ihop dem för att skicka budskap som alla förstår.
– Vi ska inte bara acceptera språkliga förändringar okritiskt när det går att förklara på ett enkelt sätt, samtidigt måste vi acceptera att språket förändras. Men om man kan förklara språkreglerna så är det inga problem att använda ett språk grammatiskt korrekt.
När det kommer till "de" och "dem" ger Anders Karlsson ett enkelt tips.
– Går det att sätta han eller hon framför ordet så betyder det att "de" ska användas men används honom eller henne är det "dem" som ska användas.
Med sina år inom skolans värld tycker sig Anders Karlsson se att elever generellt blivit sämre på att använda "de" och "dem" grammatiskt korrekt. Den förklaring som rektorn pekar på är att eleverna, men även vi övriga, rent generellt inte jobbar med det svenska språket.
– Ju mer man använder språket desto duktigare blir du på att använda det. Det kan till exempel vara att läsa eller lyssna mycket på böcker.
Anders Karlsson menar att alla kan bli bättre på språk, bara man tar sig tid till det och har en vilja att använda sig av det.
– Det handlar om att släppa vardagsstressen och faktiskt sätta oss ned en timme med en god bok. Det är gott ur ett folkhälsoperspektiv också. Lika mycket som att skriva en betraktelse eller att skriva i sin dagbok, men det som ofta sätter stopp är tidsbristen som vi uppfattar att vi har i dagens samhälle, säger han.