Det är andra året festivalen anordnas och arrangörerna är samma förening som Backyard bärs, en rockförfest med konserter av framförallt lokala band under festivallördagen som detta år flyttat in på själva festivalområdet. I år har Backyard Rock flyttat in efter förra årets arrangemang i störtskurar.
Förutom de cirka sex medlemmarna i föreningen har tio personer hyrts in för att jobba med festivalen.
– Bärs är ett kompisevenemang med lokala band, kompisar vi känner och folk som bor här. Där förväntar sig banden att spela på lastpallar och att en förstärkare är trasig. Här är det band som är vana vid att turnera, de förväntar sig att det ska finnas saker på hotellrummet och att tiderna ska funka, var de ska äta och sånt, säger Estola.
Åtta öppnar festivalen. Vid sju är arrangörerna Anna Flygare och Karin Estola trötta och nervösa. Allt ska fungera.
- Jag ser fram emot att få sova imorgon. Jag har jobbat med det här superlänge. Det är så roligt att det drar igång nu och det är jättekul. Vi förväntar oss i alla fall 200-300 besökare, säger Anna Flygare.
Karin Estola säger att de är nervösa för att Kirunaborna kommer först efter klockan elva då de stora banden spelar.
– Det har ändå kommit en del folk så vi är men inte nöjda. Vi har tagit hit jättebra band. Alla är inte stora eller sajnade av något skivbolag men vi har valt dem för att de är riktigt bra och att de ska få den publik de förtjänar, säger Estola.
I år är det stora dragnamnet punkbandet DLK, De lyckliga kompisarna. De hade sin storhetstid i mitten av 90-talet och den största hiten är "Ishockeyfrisyr", för de flesta mer känd bara som "hockeyfrilla".
– Vi har alltid ett stort band inbokat. I år är det DLK och förra året hade vi Entombed som är hårdmetall. Punk är populärt, och det är ändå hårt men på ett annat sätt.
– Det är ju verkligen ett nostalgiband och många som minns och tycker att det är kul. Det är kul eftersom de fortfarande släpper nya låtar och skivor. Det är nya medlemmar i bandet så det är ändå annorlunda och med en ny energi, säger Estola.
Dagen efter festivalen är Anna Flygare glad och nöjd. Antalet besökare var däremot inte tillräckligt många som hade behövts för att gå runt.
– Det känns jättebra och både besökare och artister var nöjda så det känns som om vi rodde hem det i alla fall. Vi får se hur det blir längre fram och kanske får slopa de stora evenemenagen. När har vi gjort mindre arrangemang som när Dia Psalma var här har gjort succe. Men det får vi se senare, säger Anna Flygare.