Precis klockan 01.20 smäller det.
När gaserna vädrats ut på morgonkvisten börjar jobbet med att lasta ut det lösa berget. Längst fram i tunnelns slut skapar ortdrivaren 81 nya borrhål i berget. Den nya tunnels väggar förstärks med bultar av armeringsjärn som gjuts in i cement med en och en halv meters mellanrum. Borrhålen fylls med sprängmedel vid tiotiden på kvällen.
Sedan smäller det igen, samma tid natt efter natt.
– Natten mot den 27 oktober sköt vi första salvan, säger Jim Lidström medan vi i 20 minuter rullar ner med en pickup till 910 meters nivå.
Jim Lidström, 35, jobbade på posten en sväng efter gymnasiet. Men sedan han var 20 år gammal har han jobbat med tunneldrivning i LKAB:s gruva i Kiruna. Nu är han produktionschef i ett arbetslag med tio personer. De som driver den nya undersökningsorten mot Per Geijer-malmen och de sällsynta jordartsmetallerna.
Vi åker i en tunnel man på LKAB kallar snedbana. I andra gruvor kallas det för ramp, men inte Kiruna. Grusvägen ringlar neråt förbi korsande tunnlar, block, som redan tömts på malm.
Undersökningsorten har nått 550 meter. När den är klar ska den vara nästan 9 kilometer. Lukten av ammoniak sticker i näsborrarna, det luktar ladugård.
– Vi tar oss fram ungefär 100 meter i månaden. Det är målet. Vi har legat över det hittills och är 200 meter före. Det är skoj, säger Jim Lidström.
Tunneln är sex meter hög och sex meter bred. Nu har den blivit fyra och en halv meter längre.