I en liten stuga på ett inte ens tio kvadratmeter i Altajärvi tillverkar Thomas Rosencrantz och sambon Vreni Kirunapraliner.
De flyttade till Kiruna 1992 för att köra hundspann. 2004 startade de sin egen chokladfabrik. Thomas Rosencrantz är utbildad confisseur, chokladtillverkare, i Schweiz.
– Jag tänkte att varför ska jag inte jobba med det jag faktiskt är utbildad för? Och så startade vi Kirunapraliner.
Till en början gjorde man tre olika sorters praliner, med fyllningar man trodde skulle vara lockande för turister - hjortron, blåbär och lingon. I dagsläget finns upp till 45 olika sorter.
Pralinerna med fyllning med smak av Baileys, Irish coffee och saltlakrits är populära, liksom champagne-jordgubbshjärtat.
Thomas Rosencrantz tycker att choklad är ett intressant material att arbeta med, eftersom man måste vara noggrann och det går inte att fuska.
– Choklad är inte som pappersarbete - det går inte att lägga åt sidan och fortsätta med senare, säger han och fortsätter:
– Man får vara kreativ och hela tiden experimentera med olika fyllningar och försöka komma på nya recept. Det går också att göra konstverk och skulpturer av chokladen.
Just temperaturen på chokladen man smälter och på fyllningen är avgörande för att pralinen ska både ska smaka gott och se bra ut. En grad för varmt kan göra att chokladen inte kommer att stelna som den ska eller inte kommer få den rätta glansen.
Att göra praliner är ett hantverk, menar Thomas Rosencrantz, och det ligger mycket träning bakom att få till dem. Chokladlagret ska vara så tunt som möjligt.
– En pralin är inte en chokladklump med lite fyllning, utan det är en god fyllning med choklad utanpå. Det ska vara lite lyxigt och man ska veta vad man får när man äter Kirunapraliner.
Vad är det man får då?
– Man får praliner med garanterat äkta råvaror. Inga e-produkter eller essenser och vi använder grädde och smör. De är lite dyrare kanske, men det lönar sig i det långa loppet. Det är inget man köper för att bara stoppa i sig, utan det är något exklusivt man äter varsamt.
Thomas Rosencrantz kombinerar pralintillverkningen med slädhundsverksamhet. När det gäller chokladen är tiden innan jul höjdpunkten och står för ungefär tvåtredjedelar av hela årets verksamhet.
– Nu jobbar vi mer eller mindre dygnet runt, sju dagar i veckan. Helg och ledigt på lördag och söndag vet vi inte vad det är.
Men att det inte finns så många chokladtillverkare har både sina för- och nackdelar.
– Ibland hade det varit roligt med lite mer konkurrens, så att man kan bli mer taggad. Men nu har man å andra sidan friheten och kan göra vad man vill, säger Thomas Rosencrantz.