Kollegorna från Miljöpartiet, Edla Lantto och Timo Vilgats, har också tittat in på avdelningen för att hälsa på.
Timo Vilgats läser för honom från NSD:s rapportering om dramat om en 58-årig Vittangibo klarade sig 30 timmar i vinterkölden.
Fjällräddningen från Karesuando spårade honom i 25 till 30 kilometer och de hade svårt att följa spåren som gick kors och tvärs i terrängen.
Han hade bara en arbetsoverall på sig, stövlar, mössa, men inga vantar. När de fann honom låg han stilla i snön. Men när fjällräddarna frågade honom så ville han ha kaffe.
Skulle gå ut med hunden
Några dagar efter dramat är Hans-Peter Strand omlindad kring händer och fötter som har tagit mest stryk i kölden.
Han kommer att skrivas ut från sjukhuset i dag. Hans-Peter Strand har ett eget boende i Vittangi, men har personlig assistens i sina dagliga göromål.
I går var han helt klar och kunde bland annat berätta att han bara skulle gå ut med hunden en kort sväng när han gick vilse.
Han kunde också redogöra för minnesfragment från natten i skogen, även för tillfällen då han har agerat irrationellt.
- Jag minns att jag var vid vägen mot Gällivare och pratade med en person som stannade med bilen. Jag förstår inte varför jag inte sa att jag behöver hjälp när jag var i en så farlig situation, säger han.
Medveten om demensen
Att det berodde på hans demens är han väl medveten om.
Hans-Peter Strand fick diagnosen redan 2005 efter att ha kommit hem från en resa till Kanada. Han märkte plötsligt att han inte kände igen sig i sitt eget hem.
Det finns många olika former av demens. För Hans-Peter Strand har inte den intellektuella förmågan påverkats i vissa avseenden. Han kan föra skarpa resonemang om till exempel politik.
- Jag har dessutom alltid minnet med mig. Andra dementa kan glömma vad som har hänt för fem minuter sedan, säger han.
Går inte ut för att dö
Det är framför allt förmågan att agera rationellt som sviker honom.
- Jag går inte ut i skogen för att dö, men min demens låter mig inte skilja mellan sommar och vinter. Det är ljust när jag går ut, men en halvtimme senare är det kolmörkt och jag kan inte förutse det. Jag märker också att jag känner igen mig på allt färre ställen.
Dessbättre har han kunnat behålla sin goda fysik. Det var den som räddade honom i tisdags.
- Här ser man hur viktigt det är att man rör sig och håller sig i form. Det är inte många andra som hade klarat sig 30 timmar i kylan, säger Edla Lantto.