– Nu tar vi inte ens de stora helpensionsgrupperna på vintern längre, det funkar inte. Förra veckan fick vi boka av en grupp på åtta personer eftersom stugorna frös sönder, säger Roland Henriksson.
18 timmar utan el
Han har i trettio års tid haft Lainio som bas för verksamheten, Camp tystnaden.
Hit kommer internationella besökare för fiske och vildmark. Under förra veckans omskrivna köldknäpp, i sig ingen ovanlighet för Lainio, gick strömmen.
Byn blev utan el i 18 timmar, samtidigt som temperaturen kröp ned mot 40 minusgrader.
I bostadshuset gick allt bra, där finns vedspisen kvar. Men i stugbyn blev det problem, och minst två stugor drabbades av frysskador.
– Det är vad vi vet hittils. Grabben min håller på att kolla igenom dem nu, säger Roland Henriksson.
Vattnet har frusit, element och ledningar har gått sönder.
– Jag har jobbat som en idiot för att linda in rör i täcken och mattor. Vi har varit i kontakt med försäkringsbolagen, och det löser sig nog, men oavsett har vi ju ganska höga självrisker. Och så går det åt en massa tid att ordna allt det här, säger Roland Henriksson.
"Var ligger ansvaret?"
Mest av allt är han kritisk till att det tar sådan tid för Vattenfall att ordna problemen med elförsörjningen, trots att de pågått länge.
– Det har varit en följetong i tio år. Till och med de som varit här och gjort underhåll säger att linjen är helt slut. Men vi tiger och accepterar, det är kanske en del av det religiösa arvet här, säger Roland Henriksson.
Han menar att byarna i östra Kiruna är bortglömda - och efterlyser ansvarstagande.
– Det finns pengar till spekulationer i utländska bolag, men när en linje ska fixas i Lainio så har man inte råd. Var ligger ansvaret? Den som är chef över det här kanske inte borde sitta så säkert, säger Roland Henriksson.
Filtar värmde
Några hundra meter bort bor Rolands svärmor, Anna-Maria Fagerbo, 93.
Med sex barn som fortfarande bor i byn är hon väl omhändertagen, och tur är väl det.
– Här har inget frusit sönder, men det var väldigt kallt. Jag fick gå över till min dotter, där eldades det och var varmt och skönt, säger Anna-Maria Fagerbo.
När det var som kallast fick hon sitta med filtar lindade runt sig, och hon är undrande till varför det varit så mycket strömavbrott.
– Det har varit ofta senaste tiden, jag förstår inte varför det är så krångligt. Förut fungerade det alltid, säger Anna-Maria Fagerbo.