– Jag måste orka med mitt familjeliv också och då kan jag inte fortsätta att ta extra skift. Jag jobbar redan 100 procent och tycker att det räcker, säger sjuksköterskan Anna Schroderus.
Hon har arbetat på ambulansen i Kiruna sedan 2006 och berättar att bemanningsproblemen blivit allt värre. I förra veckan beslutade hon sig för att sluta ta extra skift frivilligt, hon jobbar bara mer om hon blir beordrad. Enligt Anna Schroderus resonerar några av hennes kollegor likadant.
– Det här är det mest kritiska läge jag har varit med om. Nu löser våra enhetschefer bemanningen från dag till dag. När vi gått in och jobbat extra har det varit på frivillig övertid och det är ju inte optimalt, vi orkar ju inte hur länge som helst, säger hon.
Varje månad kommer sjuksköterskor söderifrån och jobbar extra i Kiruna, vanligtvis någon eller några veckor i taget. En lösning som blivit allt vanligare enligt Anna Schroderus.
Just nu söker landstinget tre sjuksköterskor och en undersköterska för arbete i ambulansen, bland annat. Det är långtidssjukskrivningar som ligger bakom de aktuella annonserna. Men det beror inte på dålig arbetsmiljö, berättar Anna Schroderus.
Hon menar att bemanningssvårigheterna snarare handlar om att löner och arbetsvillkor är bättre i andra lokala verksamheter.
– Flera som slutat har börjat på LKAB eller på kommunen där de får bättre betalt. Men folk har också börjat röra på sig mer, det är en större rörlighet på arbetsmarknaden nu än tidigare, säger Anna Schroderus.
Erica Ohlsson, ordförande för Vårdförbundet i Norrbotten:
– Det är inte så lätt att hitta folk som både vill bo och arbeta där uppe, särskilt inte med rätt utbildning och erfarenhet. Landstinget måste göra något unikt i Kiruna och annonsera i hela landet. De måste visa att de värderar personalen och erbjuda bättre arbetsvillkor, till exempel betala för specialistutbildning, säger Erica Ohlsson.
Kristina Östman, närsjukvårdschef för Kiruna sjukvårdsområde, säger att det uppstod ett underskott på personal i samband med att landstinget återtog ambulansen i Vittangi från Praktikertjänst i maj i år.
– Det ställs andra krav på medarbetarna nu eftersom personal från Kiruna ibland måste vara på plats fysiskt i Vittangi. Och det befrämjar kanske inte rekryteringen, säger hon.
Men bemanningsproblemen är inte unika för ambulansen, menar Kristina Östman.
– Vi har den här problematiken i många yrkesgrupper. Jag förstår den trötthet och frustration som personalen känner och vi försöker verkligen lyssna in fackets synpunkter och samarbeta inom de lagar och avtal som finns.
Landstinget erbjuder redan en del sjuksköterskor betald utbildning, men inte med full lön, enligt Kristina Östman. Att erbjuda högre löner för tjänsterna i just Kiruna går i princip inte.
– Vi måste ligga i enlighet med NLL:s policy. Det är möjligt att vi ibland kan erbjuda lite mer för att vi ligger där vi ligger, men inte mycket. Och om ambulanspersonalens löner blir för höga, vad gör vi då med andra verksamheter? säger Kristina Östman.
Men att fast personal arbetar övertid är ju inte heller bra ekonomiskt?
– Nej, och det är därför vi hela tiden strävar efter att tillsätta de tjänster vi har ute. Det finns ingen enkel lösning. Det är ett långsiktigt arbete att göra hälso- och sjukvården attraktiv för ungdomar, säger hon.