Dels forskar han om, dels undervisar han studenter i nordsamiska och samisk kultur och historia vid Uppsala universitet. Olle Kejonen är språkforskaren från Kiruna som idag är välrenommerad och blir inbjuden till föreläsningar regelbundet.
– Det blir mer och mer förfrågningar. Ibland undrar jag hur jag ska hinna med forskningen. Men det är jättekul om folk hör av sig och om jag kan bidra med något. Man brukar säga när man jobbar på universitet att det är tre grenar, det är egen forskning, undervisning, den tredje grenen är att man förmedlar forskningen till allmänheten. Det tycker jag är jätteviktigt.
Han håller på med en avhandling om Jukkasjärvisamiskan som traditionellt talas i södra delen av Kiruna kommun och angränsande område i Norge. Forskningen är grundad med ljudupptag från personer som talar dialekten. Det är med hjälp av dessa som han forskar ord för ord.
– Jag har hållit på i flera år och det kommer nog att ta några år till innan den är klar. Det kommer att bli en grammatikbok, med vilka ljud som finns, hur man böjer ord och hur man sätter ihop meningar och bildar nya ord. Den ska vara så heltäckande som möjligt. Det är en egen varietet som förtjänar att beskrivas utan att jämföras hela tiden med standardspråket.
Men hur ser då en vanlig dag ut i språkforskarens vardag?
– En vanlig forskningsdag så har jag något särskilt ljud som jag ska bena ut eller ett särskilt sätt att uttrycka sig. Jag lyssnar på vad personerna sagt, skriver ner och lyssnar igen och igen för att analysera det som sägs på inspelningen. Det finns en del beskrivningar av nordsamiska, grammatiska både äldre och nyare, men de allra flesta fokuserar på det standardiserade skriftspråket. Eller på de dialekter som talas på norsk sida, i Finnmark, förklarar Olle Kejonen.
En stark drivkraft är att bidra till att rädda de samiska språken. Med kolonialisering och förbud mot samiskan så tar det generationer att återuppta språken, revitalisera dem.
– Alla samiska språk är hotade. Nordsamiskan är det största av de samiska språken och minst hotat men många dialekter inom nordsamiskan är starkt hotade. Det gäller bland annat Jukkasjärvisamiskan. Jag tycker det är viktigt att dokumentera och beskriva den här varieteten, för väntar man 20, 30, 40 år så kanske det inte går längre, säger Olle Kejonen.
Olle Kejonen växte upp med svenska som förstaspråk. Han fick modersmålsundervisning i samiska tidigt.
– Vi har pratat svenska hemma. Jag har haft samiska i skolan från och till sedan första klass. Här i Kiruna är det Jukkasjärvisamiska som talas mest så det är naturligt att det är den varietet som står mig närmast. Jag talar samiska med mina barn hemma också. Det är genom barnen som språket bevaras, säger han.
Olle Kejonen talar även meänkieli.
– Även om det är ett språk som jag inte använder så ofta så är det viktigt för mig personligen.
Idag talar han alltså två minoritetsspråk och jobbar med ett av språken trots att det inte är hans ursprungsspråk.
– Den jag har att tacka mest för är min lärare i samiska på gymnasiet, Gunhild Niia. Hon var, och är fortfarande, bra på att belysa skillnaderna mellan dialekter och beskrev det på ett lätt och intressant sätt. Det väckte mitt intresse. Nu jobbar jag med det jag älskar, säger Olle Kejonen.