Oenighet om vägnamn

I yttrandet går Leif Nilsson inte in på enskilda namn men påpekar att det rent generellt är viktigt att ta hänsyn till den lokala ortsnamnstraditionen.
- Politikerna i byggnämnden vill ha ädla svenska namn, kanske skäms de över sin bakgrund. Om vi inte kan bevara språket är det utdött om 20 år, säger Erik Andersson som företräder ortsnamnsgruppen.
Han menar att det funnits namn på varje liten plats sedan långt tilbaka i tiden, och att dessa namn varit på meänkieli.
- Hänsyn till minoritetsspråk är viktigt, men när olika viljor krockar är det svårt att värdera, säger Leif Nilsson.
Majoriteten positiv
Medan ortnamnsgruppen protesterar mot de svenska vägnamnen är merparten av de bofasta i byn positiva till dem.
- Det har gått i demokratisk ordning. Vi hade en omröstning och majoriteten av oss vill ha kvar de här namnen. Det är viktigt att påpeka att flesta vägar i byn har tornedalsfinska namn, det är bara sju vägnamn som är svenska. Ortnamnsgruppen gjorde ett jättebra arbete, men man måste kunna mötas en bit på vägen, säger hembygdsföreningens ordförande Björn Olofsson.
Idag är några vägar i Kurravaara dubbelskyltade och har namn på både svenska och meänkieli. Erik Andersson är dock kritisk till att de svenska namnen inte är korrekta översättningar av de ursprungliga namnen på meänkieli.
Kan skapa förvirring
Ett problem med dubbelskyltningar och namnändringar är att det kan skapa förvirring när exempelvis räddningstjänsten ska orientera sig i området.
- Säkerhetsaspekten är viktig, och man bör undivka upprepade namnbyten så långt det går, säger Leif Nilsson.
Åsa Hirvelä Holmgren är ordförande i miljö- och byggnämnden och är trots oenigheten nöjd med det nuvarande beslutet.
- Jag tycker att det är en bra lösning. Vi försökte kompromissa och gå allas viljor till mötes, säger Åsa Hirvelä Holmgren.
Erik Andersson är dock inte helt tillfreds med den nuvarande situationen.
- Vi har inte kastat in handduken, vi går till Europarådet om det behövs.