Niklas Sirén fanns på plats vid Bolagsområdet under onsdagen för att se arbetarbostaden rulla bort mot Luossavaara. Han tror att husflytten, Kirunas första, har stor betydelse för lokalbefolkningen.
– Vi har ett par sådana här milstolpar i stadsomvandlingsprocessen, medan diskussionerna och förarbetena har pågått i många år. Det innebär att det byggs upp en längtan och till och med en viss frustration när åren går och ingenting synbart har hänt. Det har hänt massor, men när man inte ser byggnader flyttas eller byggas upp, så blir man nog fundersam.
Han fortsätter:
– Så jag tror att det här är en viktig milstolpe. "Äntligen", är min spontana reaktion. För när vi väl tog steget, redan 2004, att börja arbetet med en fördjupad översiktsplan för Kirunas nya centrum i syfte att bereda mark för gruvan, då inleddes också en sorgeprocess.
Niklas Sirén menar att sorgen över det som går förlorat innebär en stor utmaning. Samtidigt måste kan komma vidare och tänka framåt.
– Bara genom att ta sig igenom sorgearbetet kan vi fokusera på vad vi faktiskt kan skapa. Det här blir också en startsignal. Nu gäller det att fokusera på det nya Kiruna och tänka: Vad kan vi ge våra barn och barnbarn som är ännu bättre än det Kiruna vi växte upp i?
Niklas Sirén säger att det är det "oerhört viktigt" att gamla byggnader som B5:an bevaras.
– Det handlar om identitet, vår historia. För det är såklart en stor händelse. Jag kommer inte att kunna gå runt i mina gamla barndomskvarter och minnas lekplatsen där jag lekte. Sådant går ju förlorat för mig och många andra. Att få med så mycket som möjligt av sin historia, och identitet som stad, det tror jag är viktigt.